Sida 465
STUDIER RÖRANDE 6T0RKTREANS SANKT JÖRANSGRUPP. 223
om en mästare ixån Antwerpen, sammanstält dem med tillvaron af nederländska skulpturer i Strängnäs och framkastat tanken om en flämisk bildhuggarverkstad i Sverge vid 1400-talets slut. Mig synes dock, att en jämförelse med altarskåpen i strängnäsdomens kor tydligt visar skilnaden mellan flämiskt arbete och den konstskola, som representeras af St Jöransgruppen. Denna lider nämligen, trots sin oerhördt liffuUa totalverkan, i många enskildheter af en arkaisk stelhet, som i Flandern omkring 1489 redan var en öfvervunnen ståndpunkt. Så exempelvis den schematiska behandlingen af lockarna, som icke blott återfinnes hos prinsessan, där den kunde skrifvas på en medhjälpares räkning, utan äfven hos helgonet själf (och hos Karl Enutsson), där man, om någonstädes, måste förmoda mästarens egen mejsel. Så den ofvan beskrifna veckbehandlingen, som i nederländska skulpturer är okänd o. s. v. Däremot är denna behandling karakteristisk för några lubeckverkstäder under senare delen af 1400-talet.^ Detta och annat, såsom ansiktstyper och dräkter, visa enligt min mening, att mästaren liksom hans medhjälpare Wylsynck äfvensom reliefemas skulptör voro nordtyskar.
Det torde nog altså vara inom den nordtyska konstens område de forskningar böra anställas, hvilka sätta till sitt mål att uppdaga St Jöransgruppens mästare, och det är mot bakgrunden af Itlbska och dem närstående skolor hans verk en gång bör skildras för att framstå i sin rätta storlek.
* Jfr GoLDSCHiaDT: LUbecker Malerei und Hastik. Tafel 26 o. 23, text sid. 18, spalt 1.
I februari 1902.
JOHNNY ROOSVAL.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·