Sida 479
SVENSKA ALLMOOEDBÄETER. 2. 233
utförd 1782 af klockaren i Skirö Karl Henrik Ehrenberg,^ och från hvilken närstående begrafningscen är lånad, synes framgå, att mannens kyrkrock varit blå eller äfven grå, att han räckt till knävecken, och att han nedom axlama stundom haft en tvärgående list, hvilken bildade en kort hålk kring öfverärmen. Denna senare anordning erinrar onekligen om Gustaf Illrs s. k. svenska dräkt, men förekommer i så väl södra Sverges som Dalamas folkdräkter, långt innan den svenska dräkten var påtänkt, och torde vara en kvarlefva från förra delen af 1600-talet.
Med obetydliga förändringar bibehölls den gamla långrocken inpå 1830-talet och var på denna tid i helg blå eller svart, i hvardagslag grå, utan krage eller i ett senare stadium försedd med ståndkrage samt fodrad. Till rockfoder användes randigt och brokigt ylletyg, om det skulle vara riktigt fint, och det lär ej varit ovanligt, att »kära mor» för detta ändamål fick släppa till en af sina aflagda randiga kjortlar, då »hosbonnen» skulle hafva en ny rock. Han hopfästes framtill från halsen till lifvet än med hakar och märlor och kallades då hdkarock, än med knappar af samma slags tyg som rocken, men med stommar af trä, hvilka borrades af skräddaren, då han sydde plagget.
Jämte långrocken brukades korta blå eller svarta tröjor med skört baktill och sprund med knappar vid händerna; men detta plagg användes näppeligen till den stora högtidsdräkten, d. v. s. i sorg- eller böndagsutstyrseln.
Benkläderna voro i regel af hemberedt bockskinn, färgadt med golockra, och tämligen snäfva samt slöto vid knäna, där de å benens utsida nedtill hade sprund, som knäptes med kullriga eller flata fyrkantiga mässingsknappar; kring benen fasthöUos de dess utom medelst en linning, som hopfästes med ett mässing- eller silfverspänne, hncispännet^ och kring veka lifvet af byxgjorden. som hvilade
^ Han var fSdd 1728 och lefde ännn 1796. Jämte den n&mda m&lningen eger mnseet en af honom målad eldskärm, som tillliört norlinska prästhnset i Skirö, och en genrebild, framställande »Bonde-lyckan». Äfyen i egenskap af träsnidare omtalades han af de gamle s&som en märklig man, och ett par ännn bevarade arbeten af honom f^en käppkrycka i Kordiska museets samlingar och en mansbild i dräkt frän Gnstaf 111:8 dagar, i enskild ego) visa, att berömmet icke var oförtjänt.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·