Sida 484
238
SVENSKA ALLMOQEDRÄETBR. 2.
allmogen vanliga kvinnoplaggen: kjol, tröja, förkläde, hufvud- och halsduk, mössor af olika slag samt strumpor och skor.
Kjolen var på gammalt vis lös, ej fastsydd vid ett öfverlif, och så kort, att strumpor och skor syntes, öfver höfterna och baktill var han lagd i djupa veck, under det att framvåden, som af sparsamhetsskäl ej sällan bestod af enklare tyg än. kjolen i öfrigt, var slät. Detta berodde därpå, att man aldrig, då man var
»grannklädd», gick utan förkläde. Af skäl, som vi ej känna, ansågs det nämligen knapt förenligt med skick och goda seder att uppträda utan detta plagg, en uppfattning, som, i förbigående nämdt, spåras inom vidt skilda bygder af vårt land. Omkring veka lifvet slöt kjolen så, att han hvilade på höfterna och fasthölls där medelst en linning, kjortlajora, som med hake och märla knäptes i vänstra sidan öfver kj or telsprundet.
Till skilnad från de kjolar, som alt igenom voro sydda af likartadt tyg, kallades de nyssnämda med framvåd af enklare material för lämmakjortlari
I likhet med dräktskicket under gamla tider, saknade kjolen i de flesta fall ficka. Denna ersattes emellertid b£ en väska (bild 42), som omväxlande hette lomme, lösfåJck eller karakteristiskt nog snappsäkk. Hon var prydd med applikationsbroderier eller annan konstsöm och bars medelst en metallhake, lommahaken^ fäst i kjortelgjorden på högra eller vänstra sidan samt till hälften skyld af förklädet. Emellanåt brukades tvänne sådana väskor, som då voro fastsydda vid ett band på så sätt, att, då bandet knöts kring lifvet, väskoma kommo att hänga en i hvardera sidan.
42. Lomme
frän Nye sn. Medlet af 1700-talet.
Omkr. V* af nat. storl.
Origin. i Nordiska mnseet.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·