Sida 9
| |
MÖTET FÖR DANMARK.
Det till i går afton beramade mötet för Danmarks sak egde rum i de la Croix' stora salong, hvilken, jemte tillhörande gallerier, var så fylld af deltagare, som utrymmet medgaf. Mötet öppnades med några inledande ord af
grosshandlaren Wallenberg, som derpå valdes
till ordförande. Han tillkännagaf att inbjudarne beslutit föreslå mötet att uttala sina åsigter i form af resolutioner, till hvilka inbjudarne uppgjort följande förslag:
1) Mötet hyser de lifligaste sympathier för Danmark i dess rättmätiga strid mot inkräk- tarne.
2) Mötet anser att den strid, Danmark ännu ensamt kämpar, är en strid för hela Nordens själfständighet och fria utveckling.
3) Mötet anser Sveriges ära och sanna fördel mana till ett kraftigt uppträdande; hysande den tillförsigt, att, när Regeringen finner tiden vara inne, Svenska folket är beredvilligt till de uppoffringar, ett sådant uppträdande af de förenade rikena kräfves.
Efter uppläsandet af detta förslag till resolu- tioner, hvilka nästan omedelbart omfattades med bifall, förklarade,ordföranden diskussionen öppnad, med tillkännagifvande, att de, som önskade tala, egde anmäla sig hos sekreteraren. Ordet begärdes efter hvarandra af hrr biblio- theksamanuensen Wieselgren, författaren Hed- berg, docenten Odhner, hufvudredaktören af Aftonbladet Sohlman, magistern Hedin (från Upsala) och grosshandlaren Wallenberg. Alla dessa talare yttrade sig till förmån för de före- slagna resolutionerna, hvilka derefter fram- ställdes af ordföranden och enhälligt antogos af de församlade. Mötet afslöts kl. ?/49 e. m. Kort derpå upptågade stora folkmassor till kongliga slottets borggård, der skallande lefve- rop höjdes för H. M. Konungen. Folksången
PÅ POLENS GRAF.
Och stode verlden som en rosengård, Der idel bäckar utaf honung flöte, Den syntes dock, vanärans minnesvård, Den öde fläcken i Europas sköte.
Der gror ej strå, der är allt lif förödt, Der letar fåfängt sjelfva ulfven föda:
Der har ett ädelt folk till döds sig blödt! Europa såg derpå — och lät det blöda!
Och derför hopa sig på denna punkt Historiens skuggor, hela verldens smärta, Och derför ligger Polen centnertungt På tidens sjuka, skuldmedvetna hjerta.
När i en framtid folken le emot
Den drömda gryningen af bättre öden Och mena frihetsträdet slagit rot
Och stämma hymner opp i morgonglöden;
Då skall en hand blott peka på det rum, Der Polens hjelteskara blef begrafven, Och jublets röst skall bli som döden stum,
Och hoppets gnista släckas ut hos slafven.
Och ingen mer skall tro på någonting; —
Allt stort och skönt förgåtts i lifvets hvimmel.
Rättvisa finnes ej på jordens ring,
Och bryggan brustit mellan jord och himmel. Sven Tröst.
och »Kung Karl den unge hjälte» sjöngos. Äfven utanför det hertigliga palatset vid Gustaf Adolfs torg höjdes hurrarop. — För de ledsamma oordningar, som sednare föreföllo, redogöra vi på annat ställe.
KONFERENSEN PÅ ULRIKSDAL 8 SEPT. 1863.
HENNING HAMILTON.
Kungen. Jag har gifvit Kung Fredrik VII mitt löfte att deltaga i kriget, och jag ämnar hålla det löftet.
Gripenstedt. I så fall, kan jag icke bibehålla min plats som Ers Maj:ts rådgifvare; ty för att fullfölja den politik, hvilken Ers Maj:t tillkännagifvit som den rätta och hvilken bör följas, fordras en helt annan hug och helt andra moraliska krafter än dem som jag be- sitter, då jag långt ifrån att dela Kongl. Maj:ts åsigter i denna fråga tvertom hyser de al- varligaste farhågor för följderna deraf inför vårt land och vår framtid.
Kungen. Du kan väl ändra dig när du får något lugnare tänka på saken. Var ej nu så bestämd!
Gripenstedt. Jo, så bestämd är jag. (Paus.) Hvad säga våra allierade, hvad säga Väst- makterna om Ers Maj:ts beslut?
CARL XV.
J. A. GRIPENSTEDT.
Kungen. Hvad bryr jag mig om Väst- makterna! Vi sköta oss själfva utan att be- höfva rådfråga Västmakterna.
Gripenstedt till Manderström. Hafva icke Västmakterna fått del af hvad vi ämna göra? Hafva de icke blifvit tillfrågade?
Manderström (brydd). Neej. — — — -- Carl XV. Nå. — Hvad säger Hamilton?
Hamilton. Jag kan inte annat än instämma i finansminister Gripenstedts yttrande. — Men nu är det för sent. — — — "Traktaten är redan till alla punkter öfverenskommen och Sveriges ära förbjuder nu en återgång. — Den svenske konungen har gifvit den danske konungen sitt löfte och sitt ord, som icke
. kunna brytas, och vi måste följa vår konung,
följderna måtte blifva hvilka. som helst.
1862—64
N
FRÅN DYBBÖLS SKANSAR
Några i 1864 års danska krig fallne svenskar.
El
»Faa Venner fandt vi i Traengselens Tid — Gud signe hver enkelt, som dog kom hid, Som lytted til Danmarks Hjerteslag,
Som offred sit Liv för dets Hjzrtesag.
Carl Anderson, Menig vid Ströfkårens 2:dra kompani.
Henrik Wilhelm Leonard Berzelius, Under- löjtnant vid Jönköpings regemente.
Conrad Betsholz, Volontär vid Lifregementets dragoner.
Rohert Emil Ekström, Rekryt vid 1:a regementet.
Gustaf Reinhold Göransson, Korporal vid 2:a infanteriregementet.
BÄLTESPÄNNARNE.
NT i N (ULL Förslag till hugfästandet af den
svensk-norska unionens femtioårs- minne 1864.
Inbjudning till Allmänheten! Enligt dertill från flera håll gjorda pmaningar till Undertecknade, an- odas de, som genom en adress
önska betyga sina sympatier för
Garibaldi och hans sträfvanden för
Italiens sjelfständighet och frihet, att |
sammanträda nästa tisdag den 23
September kl. 7 e. m, i Nedre Börs-
salen.
Aug. Blanche. L. J. Hierta. C. E. Ljungberg. Aug. Sohlman.
K. A. Lindström. P. R. Tersmeden.
Källa: Project Runeberg ·