Sida 43
TVÄ BERÖMDA SVENSKAR.
SELMA LAGERLÖF OCH JOHN ERICSSON.
LJ Äfli
Stor pristäfling. Sjuhundrafemtio kronor utdelas
i pris.
Vi inbjuda härmed samiliga våra läsarin- nor och läsare, en hvar som lInugad vara må, att deltaga i en stor pristäfling, den Redak- tionen anordnar i afsikt alt bereda tidningens innehåll än ylterligare ökadt intresse och ge- diget värde. Och wutfästa vi för derna täfling följande pris:
För den bästa och för tidningens publik mest lämpade och underhållande följetong med ett omfång af minst 40 af våra vanliga textspalter utbetala vi ett honorar af:
Femhundra (500) kronor.
Vid bedömandet af de till denna täfling inkommande skrifterna ha följande personer godhetsfullt lofvat biträda: skriftställarinnorna fruarna Mathilda Langlet och Eva Vigström (Ave) samt skriftställarne herrar J. Björk- lund, Georg Nordensvan och Birger Schöldström.
Samtliga för denna läfling afscdda skrifter skola vara insända till Redaktionen före den 1 augusti detta år, åtföljda af förseglad namnsedel och på konvolutet försedda med tyd- lig påskrift: Till den stora pristäflingen.
Hvad icke prisbelönade täflingsalster angår, förbehåller Redaktionen sig företrädesrätt att efter närmare öfverenskommelse med förf. dem använda.
I förhoppning om liflig anslutning och in- tresse helsa vi alla eventuelle dellagare hjärtligt välkomna.
Stockholm i april 1890.
Redaktionen af Idun.
JOHN ERICSSON ÅTER TILL FOSTERJORDEN 1890.
Minister Thomas: På Nordamerikas Förenta staters vägnar mottager jag nu, såsom mitt lands representant i Sverige och Norge, John Ericssons stoft för att öfverlämna det till Sverige. Oemotståndligt tränger sig härvid på mig den känslan, att betydelsefullare uppdrag svårligen kan utöfvas af någon stats sändebud än att vid ett sådant tillfälle vara en länk i den kedja af tillgifvenhet, med hvilken till- dragelser af dylik art måste ännu starkare än förr binda:samman två stora och besläktade nationer.
Och då jag nu fullgör min plikt att till Sveriges land och folk öfverlämna det dyra stoftet, sker det med djup vördnad, ty väl
känner jag, med hvilken kraft den hand, som nu hvilar kall och orörlig i dödens ombhölje, har arbetat för Amerika och mänskligheten.
Vid en kritisk tidpunkt i Förenta staternas
historia blef det John Ericsson förunnadt att.
genom sitt snilles skapelse på det härligaste sätt tjäna sitt nya fosterland och rädda det från öfverhängande fara. Också är republiken icke otacksam. Liksom Agrippina med öm omsorg till Rom hemförde sin. älskade Ger- manici aska, så hitför nu Amerika med kärlek
'och hedersbevisning John Ericssons jordiska
kvarlefvor, för att det land, där hans vagga stod, också må gifva honom den sista hvilo- staden.
1890
SELMA LAGERLÖF.
Utgången |
Iduns stora pristäfling.
Efter ett långvarigt, besvärligt och an- svarsfullt samarbete mellan Redaktionen och de ärade prisdomare, som vid bedömandet ställt sin bepröfvade erfarenhet till den- sammas hjälp, ha vi i dag glädjen att för de deltagande och samtliga våra intresse- rade läsarinnor kunna tillkännagifva det slutliga resultatet.
Det första och största priset å: Femhundra (500) kronor, utfäst för den bästa och mest underhållande
följetong med ett omfång af minst 40 af våra vanliga textspalter, tilldelades skriften:
”Gösta Berlings saga”; berättelse från det gamla Vermland,
och befanns vid namnsedelns brytande den- sammas författarinna vara
SELMA LAGERLÖF, Landskrona.
De vid bedömandet af denna grupp af prisskrifter fungerande prisdomarne, skrift- ställarne hrr J. Björklund, Georg Norden- svan och Birger Schöldström, uttalade sam- fäldt sitt synnerliga erkännande af denna skrifts ovanliga litterära förtjänster, som ställa den långt framför, ej blott alla med- tällande, utan ock det mesta af hvad in- hemsk litteratur på länge haft att erbjuda.
Omdömen om Gösta Berling:
C. D. af Wirsén:
»Stackars den, som är dum. Det är synd om honom var han är. Och mest synd är det om den, som är dum och bor i Värmland.»
Oscar Levertin:
»Det är den stora legendstilen träffad där — jag stackare är för blaserad som vi alla, för mycket upptagen av modernt liv — sista dammoderna ha alltid en trollkraft för mig — men där sitter hon, fröken Lagerlöf, som är en liten skolmamsell, en liten en, som aldrig varit utom Sveriges landamären, men som levat ensam och har hela en glömd och undangömd provinsmystik i sig.»
43
Källa: Project Runeberg ·