Sida 62
1908
Sven Boberg: SOF I RO
Förslag till NATIONAL- MONUMENT
NATIONELL VÄCKELSE.
På Norrlandsgatan flammar om aft- narna en präktig transparang med den odödliga påskriften: ”Utländska lump- affären.” Man liksom tycker sig känna, hur mycket härligare de utländska lumporna måste vara än de föraktliga svenska. Samma transparang borde sät- tas ytterst på hamnpiren i Malmö för att säga den landstigande främlingen, vart han kommit.
+
Icke heller äro svenskarna konungskt sinnade. De fasthålla vid ett monarkiskt statsskick, emedan det tills vidare synes dem ändamålsenligast, men de sakna känsla för ”legitimiteten”, vilken väl måste anses som rätta märket på ett monarkistiskt lynne. Statsvälvningen 1809 åsågs med största lugn, och ej långt efteråt valdes utan betänkligheter en utländsk revolutionsgeneral till ko- nung.
&
Äret 1905! Låter det inte med sina udda siffror som ett klämtslag? Det har
62
varit ett ovädersår för hela jorden, länge väntat, länge anat, men mitt under ovädret har det blåst upp en varm vind över Sverige.
Verner von Heidenstam.
”Kärleken hoppas allting.” Därför ha vi i vårt land så oändligt mycken nationell — pessimism.
+
Med vilket hån mötes ej varje svenskt initiativ, som i något hänseende upp- träder i originella, från det vardagligt fastställda avvikande former!
Tänkom oss att Good-Templarordens storståtliga ceremonier eller Frälsnings- arméns bizarra arbetsmetoder uppfun- nits i vårt land. Inom några veckor skulle de ha drunknat i det allmänna åtlöjet.
Men nu kommo de till oss från Ame- rika och från England. Och var hava alla dessa originella ”tricks” mötts med djupare vördnad och efterhärmats med större allvar än i Sverige?
«
Svensken har nog intet emot att.
Sverige blir ärat och ansett — blott det kan ske utan att någon enskild svensk, i synnerhet bland ens egna be- kanta, blir berömd och ansedd.
Och svensken ser nog gärna, att Sve- rige blir rikt — om det blott kunde ske utan att någon enskild svensk bleve rik.
Vi svenskar ha verkligen under se- naste tid begynt i någon mån älska vårt land. Därtill har Turistföreningen i ej ringa mån bidragit.
Men när skola vi lära oss älska vårt folk?
”Lyssna till den granens susning, vid vars rot ditt bo är fäst.”
Ja väl, detta kunna nog svenskarna lära sig.
Men att lyssna till de mänskliga rösterna, till stämmorna från den sven- ska kulturen, vid vars rot vårt bo san- nerligen också är fäst?
Gustav Sundbärg.
Källa: Project Runeberg ·