Ett genmäle till docenten Herrlin

teriens fjättrar. Då tränger hennes immateriella blick obehindrad genom rymden och visar henne scener, som tilldraga sig, — kanske på tusentals mils afstånd, — då meddelar sig fritt tanke med tanke, utan att nödgas tillgripa det talade eller skrifna ordets förmedling;* då skarpes vårt min- ne. . . horisonten, som för vanliga menniskor be- gränsas af vaggan och grafven, vidgas: man har ej samma utsigt på bergstoppen som nere i da- len ... då tränger vår häpna blick tillbaka — ned i det förflutna — långt bortom födelsens skrankor och ilar framåt in i den verld, dit vi snart skola förflyttas 1 När menskan uppnått denna ståndpunkt, börjar hon beherrska de naturlagar, hon förut nöd- gades lyda. Då inträffa levitationsfenomen — d. v. s. befrielse från tyngdlagen, såsom Kristi gå- ende på vattnet; apportfenomen såsom mångdubb- landet af bröden; kroppens genomstrålande a f an- dens ljus — såsom Kristi förklaring. Dylika feno- * Henry Drummond påpekar i sin Ascent of Man ut- vecklingen från djurens läten till språk. Nästa steg fram- åt voro skrift, telegraf och telefon. Sedan kommer telepati — det sätt, hvarpå de fria andarne meddela sig med hvar- andra.