Ett genmäle till docenten Herrlin

men kunna blott inträffa, då anden äger fullkom- ligt herravälde öfver kroppen: då blir materian vår tjenare och icke vår herre. Denna grad af andlig frigörelse torde ingen af oss, stackars syn- diga menniskor, ännu på länge uppnå, men vi, spiritister, sträfva dit. Vi klänga uppför de branta bergväggarne under hopens hån, emedan de feta betesmarkerna nere i dalen ej längre tillfredsställa oss. Må alla de, hvilkas valspråk är: »låtom oss äta och dricka, ty i morgon skola vi dö!» gerna begabba oss! Då den första apan uppnått mensk- lighetens gräns, och började gå upprätt, blef hon nog också föremål för sina försenade kamraters åtlöje. Hon anticiperade i likhet med oss den biologiska framtidsformen! Heder och tack ät dig — du »hysteriska» apa! Vårt slägtes stammoder! När »vår krassa odödlighetstro» hunnit omge- stalta mensklighetens uppstyltade evighetsbegrepp, kommer döden att förlora sin fasa. Sid. 73 be- nämner Hartmann denna naturliga tilldragelse en »olycka»! Beklagansvärd är i sanning enhvar, som ännu står -så lågt, att han hyser en dylik uppfatt- ning. Vi, spiritister, äro lyckliga nog att inga-