Sida 7
Förord. Bristen på tidsenliga mönstersamlingar för den mindre möbelindustrien, sådan den i synnerhet å landsbygden utöfvas, liar ofta blifvit med styrka framhållen såsom ett väsentligt hinder för nämda industri’s utveckling och fortkomst. Denna brist är desto känbarare, som landsbygdens snickare och möbelslöjdare helt och hållet sakna de utmärkta fackbildningsmedel, som i de större städerna erbjudas handtverkaren. Förutom en merändels grundlig utbildning i yrket har denne senare, såväl under som efter sin lärotid, tillgång till goda tekniska läroanstalter med särskilda konstindustriella kurser, till muséer och utställningar, till valda samlingar af utländska mönsterverk, äfvensom, åtminstone å de större etablissementen, af inhemska konstnärer ut- förda stilfulla ritningar och mönster. Den förre, yrkeskamraten eller slöjdaren på landet, måste gentemot allt detta i regel hjelpa sig med en i fädernehemmet eller hos någon af bygdens handtverkare förvärfvad nödtorftig färdighet i verktygens bruk samt ett inskränkt antal inom orten häfdvunna möbelformer, tid efter annan kompletterade med motiv från “expositionerna11 å närmaste småstads marknadstorg. En mellanställning mellan dessa båda intager, i allmänhet taget, småstadshandtverkaren. Denne har i regel erhållit en tämligen nöjaktig yrkesutbildning, men de små och tryckta förhållanden, under hvilka han lefver och arbetar, äro ej egnade att utveckla hans estetiska sinne; oftast ser man honom också röra sig inom en trängre krets stereotypa former, sådana han fick dem gifna under sin lärotid. Man torde hafva räknat på, att de större slöjdskolorna inom länen skulle i detta hänseende inlägga ett betydelsefullt arbete genom spridande af goda modeller och mönster, men dels äro de anstalter af detta slag, som skulle kunna göra något direkt inlägg för möbelslöjden, ännu ytterst få till antalet, dels höres äfven från dessa stor klagan öfver bristen på användbara mönster. Alla dessa omständigheter tillsammantagna torde i någon mån rättfärdiga framläggandet af detta lilla arbete. Många och stora äro dess brister, vi veta det väl, men må vid dess bedömande få såsom för- mildrande omständighet gälla, att försöket är det första i sitt slag i vårt land! Det var från början meningen att i samlingen inrymma ett betydligare antal husgerådsartiklar lämpliga för den mindre hemslöjden, men vid närmare betänkande ansåg man af flere skäl klokast att begränsa arbetet så som nu skett. Här upptagna möbelformer äro valda med hänsyn dels till den för närvarande rådande smakrikt- ningen, dels till behofven i mindre och medelstora nordiska hem. De äro omvexlande lämpade för utförande i furu (för oljemålning eller fernissning), i faneradt arbete (ek, valnöt o. s. v.) eller i svart (päronträ eller imitation deraf). Orneringen är enkelt hållen och utgöres hufvudsakligen af ytmönster, s. k. “nedbottnadt“ arbete, i renässansstil, vid hvars utförande det förnämligast kommer an på ett skarpt följande af konturerna. Härigenom skall hvilken försigkommen snickare och slöjdare som helst se sig i stånd att sjelf utföra alla förekommande ornament. Det samma gäller äfven om de å de sista 5 planscherna förekommande, dock mest för amatörer afsedda, möblerna med ornering i s. k. allmoge-(geometrisk-)stil. Genom utelemnande af en del ornament, listverk o. d. kunna flertalet ritningar vid bekof än ytter- ligare förenklas (se beskrifningen). v
