Sida 564
Calvin, Johannes (Jean Cauvin)
i nya upplagor. 1869 utkom hans öfversättning af Theokritos. C:s Complete works utkommo 1888 (senaste uppl. 1901), med biografi öfver C. af Sendall.
Calvert [kä'lv*t], Frederick Crace, engelsk kemist, f. 1819, d. 1873, professor vid medicinska skolan i Manchester, inlade stor förtjänst om den tekniska kemien och utgaf viktiga arbeten rörande metallegeringar, puddlingsprocessen, användningen af svafvelsyra vid sockerberedning, framställning af klorsyradt kali medelst kalk och af kolsvafla medelst koksalt.
Calvert [kä'lv*t], engelsk släkt, som tagit verksam del i Nord-Amerikas, framför allt New Foundlands och Marylands, kolonisering.
1. George C., lord Baltimore, statsman, kolonigrundläggare, f. omkr. 1580 i Yorkshire, England, utbildade sig genom studier i Oxford och utländska resor, invaldes 1609 i parlamentet och användes för hvarjehanda sekreterargöromål i Jakob I:s tjänst, adlades 1617 och blef 1619 genom gunstlingen Buckinghams inflytande statssekreterare. Såsom sådan hade C. att inför 1621 års parlament i underhuset försvara konungens utrikespolitik och söka utverka anslag till försvaret af Pfalz efter slaget på Hvita berget. I underhuset blef hans ställning
mycket svår och ömtålig, och det allmänna misstroendet mot honom stegrades t. o. m. till orättvisa beskyllningar att han skulle sålt sig åt Spanien. C. var under de följande åren ett af de mest anlitade verktygen för konung Jakobs vankelmodiga utrikespolitik utan att personligen på denna kunna utöfva något större inflytande. Han gynnade ifrigt planen på kronprinsen Karls giftermål med en spansk prinsessa, och denna plans fullständiga misslyckande medförde hans eget fall. 1625 nedlade C. sitt ämbete och öfvergick samtidigt öppet till katolicismen. S. å. fick han titeln baron af Baltimore (en ort i grefskapet Longford på Irland). C. egnade sig under sin återstående lefnad hufvudsakligen åt kolonisationsföretag. Redan 1621 och 1622 hade han sändt expeditioner till New Foundland och där grundat en koloni, Avalon, för hvilken han 1623 erhöll kungligt fribref med vidsträckta rättigheter, men för hvilken han ock gjorde stora ekonomiska uppoffringar. För att öfvervaka företaget besökte han New Foundland 1627, men nödgades 1629 på grund af klimatiska svårigheter söka lämpligare kolonisationsområde längre söderut. Afvisad från Virginia, då han som katolik vägrade aflägga föreskrifna eder, sökte han åt sig utverka ett område n. och ö. om floden Potomac, men afled 15 apr. 1632, innan det fribref hunnit utfärdas, som (20 juni s. å.) åt honom upplät de nuvarande staterna Maryland och Delaware jämte delar af nuv. Pennsylvania och Virginia.
2. Cecil C., lord Baltimore, den föregåendes äldste son, f. omkr. 1605, d. 1675, ärfde sin faders rättigheter samt var Marylands förste styresman under titeln "palatin" eller "lord proprietor" och med nästan vasallfurstlig ställning. Han besökte aldrig själf kolonien, men offrade på dess utveckling stora penningsummor. Hans förnämsta sträfvan var att af Maryland göra en tillflyktsort för till följd af sin tro förföljda engelska katoliker, ehuru den engelska högkyrkan till en början enligt fribrefvets ordalydelse var den enda i kolonien lagligen erkända religionsformen.
3. Leonard C., den föregåendes broder, koloniguvernör, f. 1606, utsändes i nov. 1633 af sin broder Cecil med omkr. 200 katolska kolonister och blef koloniens egentlige grundläggare. I mars 1634 anlades det första nybygget (S:t Mary's) på Blackstone island i Potomac-floden. C. hade under de första åren att utstå många svårigheter af kolonister i grannskapet, hvilka sökte uppreta indianerna och Virginias myndigheter mot nykomlingarna. Han afled 1647. Staten Maryland reste 1890 ett monument öfver honom och hans hustru i S:t Mary's, Marylands första hufvudstad.
4. Charles C., lord Baltimore, son till C. 2, "lord proprietor" af Maryland, f. 1629, d. 1714, utsändes 1662 af sin fader som guvernör till Maryland, ärfde 1675 dennes rättigheter öfver kolonien och återvände 1684 till hemlandet. Han fortsatte faderns moderata politik och motsatte sig ihärdigt den anglikanska högkyrkans försök att omintetgöra den religiösa tolerans, som varit en ledande grundsats för familjen C. vid dess kolonisationsföretag. V. S--g.
Calvi [ka'lvi l. kalvi']. 1. Befäst sjöstad på nordvästra kusten af Corsica. 1,998 inv. (1901). C:s namn kom på 1880-talet att spela en roll i Columbus-litteraturen, emedan ett par korsikanska prästmän, Casanova och Perretti, sökte utan alla grunder häfda, att Columbus var född i C. och t. o. m. fingo den franska regeringen att utfärda ett dekret om resande af en staty åt Columbus i C. -- 2. (C. Risorta) Stad i italienska prov. Caserta. 3,399 inv. (1901). Ruiner efter forntidens Cáles. Vid denna stad segrade fransmännen öfver neapolitanerna 9 dec. 1798, hvarefter fred där ingicks 10 jan. 1799.
Calvin, Johannes (Jean Cauvin), den berömde reformatorn, f. 10 juli 1509 i Noyon i Picardie. Hans fader, Gerard Cauvin, innehade en inflytelserik befattning i biskopens af Noyon tjänst. Senare råkade han väl, liksom en äldre broder till C., i skarpa konflikter med prästerskapet, men till några inflytelser i reformatorisk riktning från föräldrahemmet får man ej häraf sluta. Fastmer uppfostrades C. i strängt gammalkyrklig anda, och hans fader begagnade sina klerikala förbindelser för att till bestridande, af sonens studier förskaffa denne flera kyrkliga prebenden. År 1523 kom C. till Paris, studerade där först humaniora såsom förberedelse för den prästerliga banan, men vände sig därefter för några år, på faderns önskan, till juridikens studium och besökte i detta syfte universiteten i Orléans och Bourges. Efter faderns död, 1531, återvände han till Paris, hvarifrån han 1532 utgaf sin första skrift, en kommentar till Senecas "De clementia", och var nu besluten att helt egna sig åt humanistiska studier. I denna tid infaller emellertid den mångomskrifna tilldragelse, som brukar kallas C:s "omvändelse". I den rika legendkrans, som knutit sig kring denna, är den historiska kärnan svår att urskilja. Af C:s egna yttranden framgår blott, att å ena sidan reformatorernas tankar under studiet af deras skrifter,
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
Källa: Project Runeberg ·
