Sida 40
III.
Rosenvaenget 14 februari.
Kära, käraste Elsa!
Aenom mamma och syster Nanna har du väl hört att jag kommit fram och sådant. Men nu skall jag skrifva riktigt om allting, som händt mig. Det är egentligen inte så litet, må du tro, fastän det nog kommer att taga sig futtigt ut på papper. Men om vi kunde prata! . . .
Först var det resan — den var egentligen bedröflig. Pappa och mamma och Johan och allihop följde mig ner till båten, och hvar gång mamma skulle säga någonting — om det så bara var: »Hvar har du nu resväskan, Nina?» — så höll hon på att gråta. Och fastän jag egentligen
Källa: Internet Archive ·