Nina

72

gjort — svepte pälskappan omkring henne.

»I morgon!» mumlade han med hennes hand, som doldes under kappan, fast i sin. Och det var icke långt ifrån, alt hennes hufvud nästan hvilade mot hans skuldra, då hon — ännu tystare — svarade.

»Ja, i morgon.»

Solen gick upp öfver österbro, då vagnen körde genom Nyboder. Det lyste rödt öfver hafvet och öfver Sveriges kust.

»En sådan rysligt lång tillställning!» sade moster Cecilia och gäspade i sitt hörn. »Det är förvånande, att Lilly kan få människor att stanna så länge.»

»Å, hon har själf roligt,» sade kommendören litet hånfullt. Han satt och frös i sina silkesstrumpor och stampade hela tiden diskret med fötterna för att hålla sig varm.

»Och du dansade nästan hela tiden bara med Hans,» vände sig moster Cecilia sömnigt, ogillande, utan all energi till Nina.