Nina

57

ord för att låta mig förstå, hur obetänksam jag var, då jag skickade Nina till Köpenhamn. Jag var så naiv — jag inbillade mig, att i ett sådant sällskapslif, som Waldorfs föra, skulle min lilla flicka komplett försvinna; hon skulle där blott ha fördelen att få se sig omkring, iakttaga andra och förbereda sig på att själf en gång få spela en roll i lifvet. Hennes bref till oss här hemma ha inte låtit mig ana det minsta af det du berättar: hon har ett par gånger nämnt doktor Marek — liksom hon nämnt flera andra af Cecilias umgängesvänner — men det föll mig icke in, icke med en tanke, att Nina under ett par månaders vistelse i en främmande stad kunde gå och fästa sig vid en utländing som vi aldrig sett eller känna det minsta till. Och jag måste säga, att jag inte förstår syster Cecilia! Hur har hon — med ett sådant ansvar! — kunnat vara sa tanklös att lata något dylikt passera midtför sina ögon? Jag begriper del inte.

Hvad skall jag nu göra? Naturligtvis törs jag inte skrifva ett ord om detta till Nina. Är del bara en idé af dig