Nina

/.)

befrämja hans intressen — gärna kunnat vara mera illa vald, men han var dock icke på långt när i stånd att ana den storm af harm och ovilja, hvilken mosterns oskyldiga ord uppväckte hos Nina.

»Tycker farbror Ernst Gustaf då, att jag ännu är en sådan barnunge? frågade hon kyligt, undfallande, men dock med en viss sturskhet.

»Nej,» svarade han och önskade, att Cecilia nu ville hålla sin mun och öfverlämna ledningen af samtalet uteslutande åt honom. »Jag vet lika väl som du, att du är sjutton år, men om du så vore dubbelt så gammal, min kära Nina, kan det aldrig vara nyttigt för dig att komma hem klockan sex om morgonen.»

»Fem,» rättade moster Cecilia mildt.

»Eller fem,» sade han otåligt. Han vände sig åter till Nina: Jag tror icke, att dina föräldrar skulle gilla del.

När det bara sker en eller två gånger om året» — Nina böjde överlägset på bufvudet, da lian räckte henne brödkorgen — tror jag inte. att del kan skada någon människa.»

Paus. Ny inledning: