Sida 99
99
af medlidande och låtit honom åka på dressin ett långt stycke. Han hade alltså blott behöft taga skjuts den sista biten.
Men det var i alla fall så sent, att vi nödvändigt måste öfvernatta i Oberfeld. Och vi hade en härlig kväll och superade i en lustig gammal gästgifvaregård ihop med en Probenreuter i rödrandiga skjortärmar. Det fanns nämligen inte mera än ett bord i skänkstugan, och det var förfärligt varmt. Men om där också hade suttit ett dussin Probenreutrar utan skjortor, tror jag inte att det hade gjort ett grand skada på min aptit. Aldrig i mitt lif har kvällsmat smakat mig så godt, tror jag. Hans var inte alls ond på mig — hvilket han ju var i Halle — och vi hade så roligt och skrattade så mycket åt allt hvad vi hade upplefvat, att jag tror människorna i hotellet till slut trodde, att vi hade haft något fufFens för oss och rymt vår väg. Probenreutern, som nog var en mycket hygglig och aktningsvärd karl, fastän han drack åtta sejdlar och gick i skära skjortor blef, mer och mer mörkröd i ansiktet och sneglade strängt
Källa: Internet Archive ·
