Sida 100
IOO
och generadt på oss under hela supén. Och ute i gången, när jag skulle gå upp på vårt rum, hörde jag värdinnan säga till jungfrun, att jag säkert vore »eine französische Dame.» Det var det allra värsta de kunde säga, sade Hans, när jag berättade det för honom, och han trodde, att jag för alltid hade förlorat mitt rykte i Oberfeld. Först genom det hemlighetsfulla sätt, på hvilket jag utan honom gjorde min entré i staden, sade han, och vidare genom min fempfennigaffar i bagarbutiken och min tarfliga måltid i landsvägsgropen. Och hans egen eleganta apparation vid nattetid och den flaska »Schaumwein» vi drucko hade satt kronan på verket. Det kan nog hända att han hade rätt — men, o, hvad vi hade roligt !
Senare på natten blef det emellertid slut på nöjet. Först vaknade jag — det var inte möjligt att sofva. Jag tände ljus så försiktigt jag kunde . . . Vägglöss I Hela horder af vägglöss! Jag såg dem. Käraste mamma, jag trodde jag skulle blifva uppäten. Och Hans, som af artighet måst
Källa: Internet Archive ·
