Sida 111
I 1 1
Jag satt emellan Hans och fru von Wachtleben och då hon bara har mig att tala med (mamma vet, att somliga damer bli sig helt olika i karlsällskap) år hon riktig treflig och underhållande. Hon berättade mig så mycket från den tiden hennes man var militärattaché i Bukarest (vi sågo Shaws stycke med den tappre soldaten, som gömmer sig i flickans sängkammare, och hennes mamma, som tvättar sig på halsen hvarenda dag — mamma vet) och man skulle ju tro att där, där de alltid ge fritt lopp åt sina känslor och äro naturliga och gå med dolk i bältet och sådant där, att de inte skulle vara så småaktiga som vi. Men hon sade att det var precis samma bråk där om hvem som skall gå först genom dörrarna och hvem som har råd att äta mest ostron, precis som om det kunde vara hemma i sta'n. Och hon sade att man behöfde bara gå bort och se sig själf i närmaste spegel, så hade man sett halfva världen — det var hennes lifserfarenhet, sade hon. Med »halfva» förmodar jag hon menade kvinnorna, men jag ville inte fråga,
Källa: Internet Archive ·