Sida 112
r 12
ty hon nickade till och såg riktigt bister ut. Männen hoppas jag variera en smula, annars tycker jag lifvet blir trist. Hon var så missmodig att jag tyckte det var riktigt synd om henne, och jag hade knappt en trasa af mina illusioner kvar, när »scwanken» var förbi.
Dagen efter reste vi till Eisenach med ett tidigt morgontåg — rysligt tidigt, jag tror inte en själ i staden var vaken. Våra steg gåfvo riktigt genljud i gatorna, och jag frös i morgongryningen, så att jag huttrade. Men det smakade sedan ljufligt, må mamma tro, att sitta i peignoir och dricka varmt kaffe vid fönstret i vårt rum, medan vi tittade ut öfver staden. Jag tänkte naturligtvis hela tiden pliktskyldigast på Luther — för att man inte skulle glömma det, hade man hängt stora porträtt af honom och Katharina v. Borå på väggen öfver soffan. Hon måste ha varit ovanligt ful och prosaisk, och jag kan egentligen inte förstå, att när han hade alla möjliga befriade romantiska nunnor att välja på, han kunde fästa sig just vid henne. Emellertid antar jag,
Källa: Internet Archive ·
