Sida 87
*7
Från Friedrichsthal (ingen kan tro, hur rörande afskedet var !) foro vi med vagn en mycket lång väg till ett ställe, som heter Luisenthal. Där stego vi in i ett ömkligt litet tåg — det minsta och blygsammaste jng sett, som skulle föra oss till Georgenthal. Men Georgenthal är, fastän liten, en rysligt villsam station med en massa järnvägar till höger och vänster och Umsteigen både hit och dit. Vi skulle vänta en halftimme på vårt tåg, och Hans sade, att han ville begagna tiden till att bli ordentligt rakad (i Friedrichsthal har kusken gjort det — hans haka ser ut som ett hackbräde), så kunde jag vakta bagaget så länge. Jag satte mig alltså tåligt till ro på en bänk midt i solskenet, och när jag hade ätit ett hälft kilo körsbär, upptäckte jag plötsligt till min förskräckelse, att min klocka hade stannat för minst tre timmar sedan, och jag började bli orolig för tåget. Hans hade sagt, att han nog skulle ställa om en »Gepäckträger*, som skulle hämta våra saker, och till och med om han själf inte kom förrän i sista minuten, skulle jag inte bli
Källa: Internet Archive ·