Sida 14
14
Adolf, med det humör han hade, intet ville stå under skolaga vid femton års ålder. Vi skola snart se huru han vid den åldern ansåg helt andra saker för sig passanÄe. Morner var emellertid sin unge herre mycket tillgifven. Han talar i sina anteckningar efter K. Carls död om de "brinnande förböner han fällde, att den nådige Guden ville välsigna den unge herren och konungen Gustavus." Sjelf fick han icke se sina böners fullbordan i hela dess rika mått. Otto Helmer von Mörner dog i början af Gustaf Adolfs regering1) (1612).
Lärare var Johan Skytte, biträdd af en annan lärd man, Johan Bureus. Visste man, att sägen vore sann, så skulle här en äldre broder undervisat en yngre. Det är ett rykte att Johan Skytte var K. Carl IX:s naturlige son. Den som eljest skulle varit hans fader, d. v. s. den, som var hans moders make, kallades Bengt Nilsson Skräddare och var Borgmästare i Nyköping. Skytte var en lärd man och blef med tiden statsman, intagande en plats ibland sin konungslige lärjunges rådsherrar, uphöjd i adeligt och friherrligt stånd. Han är en af de märkvärdigare männen i Gustaf Adolfs tidehvarf. Såsom lärare hade han äfven upsigt öfver Hertig Johans och Prinsessan Maria Elisabeths upfostran. Skyttes lärarekall hos Gustaf Adolf fortfor nio år2). Men år 1610 blef Skytte bortskickad på en beskickning till
*) Biograf. Lex. T. IX. 224.
2) Enligt Skyttes egen uppgift i ett af stiftelsebrefven för den Skytteanska professionen vid Upsala akademi, nämligen det latinska brefvet af d. 1 Januari 1622, men . i detta bref namnes icke Carl Philip såsom Skyttes lärjunge, jfr. Hallen^ terg. T. I. 11 och Geijer; Sv. Folk. Hisi T. III. p. 6,
Källa: Internet Archive ·