Om moraliska föreställningars sanning

i. i sociala förhållanden, sker det icke heller såsom i en nyare tids av stoicism och kristendom på¬ verkade moral av hänsyn till någon som helst människorätt eller människovärdighet. Utan det avgörande är egentligen skönhetsvärdet av ett visst medium med avseende å fördelningen av medlen för behovstillfredsställelse. Så framträder då en principiell motsättning på skilda områden. Vad som för den ena åskådningen är skymfligt är för den andra ofta just det rätta. En ännu påtagligare klyfta gapar mellan å ena sidan den obundna sinnlighetens moral, ofta förfäktad under renässansen och utvecklad till övermänniskomoral hos Nietzsche, och å andra sidan kristet, mer eller mindre asketiskt åskåd¬ ningssätt. Dock vi kunna lämna alla historiska exempel och hålla oss blott till vårt eget nutida sam¬ hälle. Strax faller i ögonen den motsättning, som råder mellan, man kan nästan säga, olika sociala klassers moraliska åskådningssätt. I den pågående förbittrade striden mellan, som det heter, kapital och arbete hävdas å ena sidan den enskildes rätt att sörja för sig själv genom de lagliga avtal med andra han finner lämpliga, liksom ock hans ovillkorliga bundenhet vid givna överenskommelser av laglig natur. Kränk¬ ningar av så bestimda rättigheter och skyldig¬ heter betraktas som något skymfligt. Men från