Sida 16
ske de viktigaste vittnesbörden om forntida glaciärer, då de ej blott angifva dessas tillvaro utan äfven hvar deras gränser vid en viss tidpunkt framgått. Vid den å bilden återgifna glaciären begränsas iskanten nedtill hela vägen af en sådan ändmorän, som genom sin brist på växtlighet synes något ljusare än det gräsbevuxna slättlandet närmare Qorden och förgrunden.
I polartrakterna händer det ofta, att glaciärerna ej hinna afsmälta på land utan utskjuta i hafvet, tills en gräns sättes för deras framryckande antingen därigenom, att iskanten efter hand undersmältes af vattnet, så att det ena isstycket efter det andra med väldigt
Bild 2.
I hafvet utskjutande glaciär på Spetsbergen, efter fotografi af A. Gratzl.
brak lossnar och nedstörtar i hafvet, eller också därigenom, att isen skjuter ned i så djupt vatten, att den af detta upplyftes och lösbräckes, särskildt när den lättats genom ras från iskanten. Från landisen lossnade stycken kallas ofta glaciärkalfvar eller kalf-is. Bilden 2 visar en vid Belsund på Spetsbergen i hafvet utskjutande glaciär, sedd ifrån en morän, som uppkommit, då isranden en gång nådde ännu längre ut. Särskildt bör anmärkas, att då landisen såsom här har sin gräns i hafvet, densamma vanligen är ganska rak och består af en tvärt afbruten isvägg, hvaremot isranden, när den framgår på land och endast bestämmes af förhållandet mellan afsmältning och istillopp, ofta är vida mera buktande samt i regeln tämligen långsluttande.
Källa: Internet Archive ·