Sida 19
12
danad och framförd af ett väldigt istäcke, liknande det som ännu betäcker Grönland.
Mångenstädes, långt nere på det nuvarande låglandet, såsom vid Stockholm, i Väster- och Östergötland, i Halland och Skåne, i södra Finland, i Mecklenburg och Pommern samt i många andra trakter, kan man ännu iakttaga de tydligaste ändmoräner, som utgöra talande vittnesbörd om israndens läge och form vid olika skeden. Ofta ser man, huru de blockströdda grusvallarna göra utbuktningar vid slätter och dalar, där isen lättare kunnat framskjuta, under det motsatsen äger rum, där en 'bergshöjd stått hindrande i vägen. Stundom finnas aftrott i grusvallen, där allt finare material är bortsköljdt, så att endast de stora blocken ligga kvar, och där påtagligen någon glaciärälf komipit framström mande under isen. Ej sällan hafva älfvarna just vid ändmoränerna aflagrat väldiga massor af det ofta väl rensköljda, sorterade och rundade grus, som de förmått medsläpa, endast så. länge de, pådrifna af trycket från allt smältvattnet, med stark fart frampressades i sina kanaler under isen.
Af alla spår, som efterlämnats af forntida glaciärer, finnas helt säkert inga, hvilka på ett så lefvande och omedelbart sätt erinra om sitt ursprung som de gamla ändmoränerna. Den, som själf sett sådana under bildning vid nutida glaciärer, behöfver vid de gamla moränernas åsyn ej mycken fantasi för att utfylla, hvad som fattas i det glaciala landskapet, för att se den mäktiga isranden höja sig öfver moränvallen, för att höra, huru allt emellanåt stenar, som genom afsmältningen lossnat ur isen, nedrasa på vallen, ökande dess höjd, eller huru den slamfyllda glaciärälfven brusar fram med sina rasslande rullstenar.
Men från isens forntida större utbredning finnas äfven andra minnesmärken, hvilka träffas ojämförligt oftare än ändmoränerna, ja så ofta, att mången, som vuxit upp midt ibland dem, aldrig kommit att lägga märke till deras högst egendomliga beskaffenhet. Härmed åsyftas de snart sagdt öfverallt i landet förekommande, ofta tydligt afslipade och repade rundhällarna, hvilka fullkomligt likna dem, som ännu bildas vid nutida glaciärer, men däremot äro mycket olika bergytans former i andra länder, som aldrig varit utsatta för någon nedisning. I sådana trakter äro berghällarna kantiga och sönderbrustna samt vanligen till större delen dolda af ett grusigt eller lerigt täcke, som efter hand uppkommit genom det underliggande bergets sedan långa tider förtgående söndervittring. Hos oss däremot har landisen bortsopat dessa vittringsrester och därtill kraftigt afhyflat själfva berggrunden, så att frisk, fast bergart öfverallt är blottad, och alla uppstickande toppar på ena sidan undergått den afslipning
Källa: Internet Archive ·