Sida 25
18
slam dels genom naturlig utskärning af sjöns aflopp. Däremot kan det rinnande vattnet på ingen punkt gräfva sig ned nämnvärdt djupare än afloppet därnedom och således icke utgräfva sjöbäcken, som förtjäna detta namn. Ett viktigt undantag bilda dock utan tvifvel sådana älfvar, som strömma fram i slutna hvalf under ett landistäcke, då vattnet här i följd af trycket sannolikt ej sällan kan tvingas att utgräfva verkliga sjöbäcken.
Af de många olika slagen af sjöar hafva i själfva verket de allra flesta på ett eller annat sätt glaciärisen att tacka tor sin uppkomst. En mängd synas hafva bildats sålunda, att isen medsläpat och bortsopat sönderspruckna och vittrade partier af berggrunden, hvarigenom fördjupningar uppkommit, i hvilka vid isens afsmältning vatten blef kvarstående.
Talrika sjöar hafva äfven bildats därigenom, att isen med moräner af skilda slag eller med sandåsar uppdämt förutvarande dalar, så att deras nederbörd ej längre fick fritt aflopp utan delvis hejdades i den härvid uppkomna sjön.
Det är af dessa orsaker fordom nedisade länder i jämförelse med andra hafva en så påfallande rikedom på sjöar. Men isen har äfven på annat sätt hindrat vattnets ostörda aflopp till hafvet genom att så mycket igenfylla de sedan gammalt utgräfda floddalarna, att vattnet måste söka sig nya vägar, hvilka ofta nog betecknas af vattenfall och forsar, ända tills ett jämnare aflopp hunnit utgräfvas.
Sjöar och vattenfall äro därför mycket ofta följder af forntida nedisning, ehuru de visserligen också på flera andra sätt kunna uppkomma.
Bland de minnesmärken landisen kvarlämnar på områden, som den fordom intagit, hafva vi således, såsom de om vårt lands forna utseende mest upplysande, lärt känna följande: de vidt utbredda täckena af bottenmorän, som utfylla fördjupningar i isens bädd; de blockrika, vallformade ändmoränerna, som angifva själfva israndens läge ; de på ena sidan afslipade rundhällarna, som därmed visa, hvarifrån isen rört sig; glaciärrefflor och glaciärfäror, som jämte materialet i moränerna närmare angifva isrörelsens riktning. Dessutom hafva omtalats några af de spår, som isen efterlämnar genom att uppdämraa eller förändra vattendragen, dels med sin egen massa, hvarigenom sandåsar, jättegrytor och issjöbildningar uppkommit, dels genom bortförande och aflagring af moränmaterial, hvarigenom våra flesta insjöar och många vattenfall kommit till stånd. Slutligen må erinras därom, att från trakter, som riktigt kommit under isens välde, alla djur fördrifvits och alla växter utrotats, hvarför man bland isens aflagringar ej träfifar lämningar af inom dess område lefvande varelser.
Källa: Internet Archive ·