Sida 27
20
hand till hvad man kunde kalla strandgrytor eller slutna, rundade, grytlika ursvarfningar, hvilka stundom erinra om jättegrytor. Man kan dock i de flesta fall tydligt nog urskilja dessas olika bildningssätt därpå, att de äkta jättegrytorna i regeln äro kretsrunda och liksom nedborrade mot djupet; under det strandgrytorna äro mera aflånga och liksom utsågade af en i vågrät led verkande kraft, hvarjämte de senare ofta förekomma tillsammans med strandrännor och samlingar af klappersten samt endast i mot hafvet tämligen fritt läge. Äro berghällarna vid hafsstranden på något ställe mera förklyftade eller genomsatta af sprickor, kunna genom vågornas angrepp verkliga strandgrottor uppkomma. Vid deras utbildande erhåller dock
Bild 8.
Förklyftad strandhäll vid KuUen i Skåne, efter fotografi af P. P. Lundh.
hafvet under den kallare årstiden en kraftig hjälp af frosten, därigenom att vatten, som inträngt i hällarnas sprickor, fryser till is, därvid starkt utvidgar sig och sönderspränger hällen, h varefter de lösgjorda styckena snart bortspolas. Är stranden utanför bråddjup, så att vågorna ej kunna rulla stenarna fram och tillbaka, förblifver den uppkomna strandgrottan skroflig och ojämn, allt efter sprickornas form. I motsatt fall blir den rundsvarfvad och jämn.
Äro hällarna på en längre sträcka genomsatta af sprickor, kunna frost och vågor tillsammans efter hand utmejsla en vågrät inskärning
Källa: Internet Archive ·