Sida 91
84
Skal efter den högnordiska musslan Yoldia arctica hafva träffats i lerlager, allmännast inom västra Skandinavien och sällsyntare inom det östra samt här endast inom den nuvarande Mälardalen. De lerlager, i hvilka den förekommer, tillhöra den så kallade hvarfviga leran, och af dess ofta särdeles tydliga hvarf äro vissa ej sällan ytligt rubbade och hopskjutna, utan tvifvel genom simmande isberg, hvilka stött på grund och därvid upplöjt delar af den mjuka hafsbottnen. Ej sällan hafva ofvanpå sådana starkt hopskjutna lager andra blifvit afsatta, som äro alldeles orubbade och som visa, att rubbningarna inträffat, under det lerafsättningen ännu pågick, samt att de endast träffade de lerlager, som för tillfället bildade hafsbottnens yta.
Härtill kommer, att i de gamla hafslagren, såsom redan i det föregående framhållits, på talrika ställen träffats flyttblock, hvilka endast med drifis från glaciärerna kunnat ditföras. Af dessa och
Bild 20.
Ishafs former i half naturlig storlek. 1. Yoldia arctica, Gray; 2. Idothea entomon L.
andra omständigheter är det tydligt, att vissa delar af vårt land legat under hafvets yta, medan klimatet var högarktiskt och medan landisen ännu nådde ut i hafvet och där aflastade sina isberg.
Ofta nog och stundom öfver stora områden träffas emellertid i de gamla hafslagren alls inga skal eller andra lämningar efter djur och växter, och det var därför vid sådana tillfällen mången gång vanskligt att utröna hvad som i själfva verket aflagrats i hafvet och hvad som blifvit afsatt af vattendragen på land.
Man kunde därför länge ej afgöra, huru högt hafvet nått inom landets olika delar, och således ej heller, hvilken form kusterna haft, då hafvet stod vid sin högsta gräns.
Emellertid har det på senare tider lyckats att påvisa och närmare fastställa själfva denna gräns, hvarigenom också för första gången möjligheten yppat sig att på grundvalen af direkta iakttagel-
Källa: Internet Archive ·