Sida 93
86
sista spåren efter hafvets verksamhet upphöra och mau står på själfva den allra öfversta strandlinien. Ofta nog hindra skogarna all öfversikt, hvarför man tvingas att steg för steg följa och uppmäta den påträflfade gränslinien för att öfvertyga sig om att den är vågrät och att verkligen öfverallt spåren efter hafvets verksamhet upphöra omedelbart ofvan densamma. Stundom åtgår sålunda en hel dag för att uppsöka och säkert fastställa medelhöjden af hafsområdets gräns på ett enda ställe. Men å andra sidan är denna den gråa forntidens öfvergifna kustlinie väl värd ett besök. Som den är tillräckligt tydligt utbildad blott på punkter i öppet läge, har man
Bild 21.
Strandklapper på toppen af Åsberget vid Örnsköldsvik, enligt fotografi.
från densamma vanligen en storartad utsikt öfver vidsträckta landskap. På gynnsamma ställen äro själfva strandmärkena så väl bibehållna, att man lifligt erinras om liknande märken vid den nutida hafsstranden. Man tycker sig se det forntida hafvet utbreda sin yta högt ofvan hela det öppna slättlandet och huru vågorna vältra upp emot den gamla strandbranten samt undergräfva dess fot och draga med sig ut i djupet allt, som de förmå rubba. De ruudnötta klapperstenarna ligga där ännu orubbade i sin vågräta, svagt hvälfda vall, som om den sista stormen, då de uppkastades i sitt nuvarande läge, rasat i går och ej för många tusental år sedan, och man erfar ett
Källa: Internet Archive ·