Sida 43
43
Och likväl öfverträffas enligt mångas mening Harsprånget i storartad verkan af Stora Sjöfallet. Kapten-löjtnant Pettersson besökte det senare ett par år efter, sedan ban sett det förra, och fann nu, att Stora Sjöfallet borde sättas främst bland Europas vattenfall; vid bedömandet af ett vattenfalls storlek böra nämligen icke blott vattenmassorna och höjden tagas i betraktande utan äfven brantheten. Egentligen kunna de två »vidundren» icke jämföras med hvarandra. Harsprånget är
Bild 8. Stora Sjöfallet. Efter fotografi af C. G. Blomqvist.
snarare en fors än ett fall och, strängt taget, icke heller det förra utan en i sitt slag ensam naturföreteelse. De ofantliga, af bottenstenarnas motstånd mot vattenmassan framkallade vågor, som utmärka en fors, saknas här till följd af vattnets våldsamma fart. Utefter hela två kilometer är i sitt raseri vattnet liär blott ett skum, hvitt som en snöhvirfvel. Harsprångets höjd är fördelad på en längre sträcka; Sjöfallets vattenmassor störta sig genom två branter från en 40 meters höjd. Därtill äro omgifningarna helt olika.
Källa: Project Runeberg ·