Tillbaka Read Runeberg

Förra delen. Land och Folk

Originalsida 49
Originalsida 49
Originalsida 48
Originalsida 49
48–49

Sida 49

49

tillgängliga sida, den åt norr, är minst 40°, är den på de andra sidorna nästan lodrät och således helt och hållet omöjlig att bestiga.

Vi nådde med stora ansträngningar en dal mellan Tolpagorni och det närmast i nordväst belägna fjället. Denna dal synes vara den enda lämpliga utgångspunkten för en bestigning af Tolpagorni. Molnen hade skingrat sig, så att man hade en vidsträckt utsikt öfver de kringliggande lägre fjällen. Särskildt egendomligt syntes ett åt sydväst, som hade en stor cirkelrund fördjupning med från en punkt regelbundet utgående mindre inskärningar, hvilka, på afstånd sedda, liknade en ofantlig solfjäder.

Finnen trodde icke, att vi skulle finna toppen i den täta dimma, som omgaf den; men solen började åter lysa, och molnen skingrade sig alltmer, och nu hoppades vi att snart få se toppen igen och att kunna leta oss fram till den. Vi klättrade uppför det branta, steniga fjället på den mot Tolpagorni vända sidan och kommo upp på en fjällplatå, 1760 meter hög. Under klättringen upp på fjället mätte jag det midt emot liggande Tolpagornis topp och fann den vara 1650 meter hög. Uppe på platån syntes å nyo Kebnekaisses topp; men mellan den och oss var en djup dalgång. Vi klättrade utför fjället och uppnådde dalbottnen, hvilken jag mätte och fann ligga 1550 meter öfver hafvet. Denna dal var, liksom den föregående samt det mellanliggande fjället, af föregående dagars nederbörd ymnigt snöklädd.

Solen hade nu börjat lysa och uppvärmde något den kalla, friska luften. När vi stego uppför den sista fjällsluttningen, började de högre, fjärran belägna fjällen höja sig öfver dem, som närmast omgåfvo oss. Snart voro vi i jämnhöjd med det sista fjället, vi passerat, och då öppnade sig en vidsträckt utsikt öfver de snöiga fjällen söderut. Om en stund kommo vi in på ett bela toppen omgifvande isfält, hvarpå det var mycket svårt att framskrida. Det höjde sig så småningom till en tämligen stor platå, vid hvilkens ena kant toppen reser sig. Uppe på isfältet lågo flere stenar,

t En b«k om Sctrigt. 4

Källa: Project Runeberg ·