Sida 51
51
hvarandra liggande, helt, och hållet snö- och istäckta fjäll, hvilka jag antog ligga i närheten af Virijaur. Västerut ut-breddé sig ett vidsträckt fjällandskap med talrika glacierer och trånga dalar mellan de ofta tvärbranta fjällen. Således synes från toppen af Kebnekaisse större delen af Torne och Lule lappmarker, ett område af 40,000 kv.-km., d. v. s. omkring '/ii af hela Sverige, ett område lika stort som Schweiz eller Danmark.
J. A. Björling.
Midvintersolen i Lappland.
»Midnattssolens land» — i denna poetiska benämning, som utländingen gifvit vårt land, ligger en direkt antydan om det, som han i den högnordiska naturen finner mest underbart och tilltalande. Öfver all beskrifning skön iir också Lapplands ljusa sommarnatt, och blifver det den långväga turisten förunnadt att en natt vid midsommartid få vid klart väder bestiga Avasaksa eller Gellivare Dundret eller något annat af Norrbottens mera enstaka berg, där solskifvan kan synas i sin helhet utan att undanskymmas af andra berg, nog känner han sig då rikligt belönad för sin besvärliga och kostsamma resa, och nog torde han från denna färd föra med sig hem minnen och intryck, som sent skola blekna.
Ja, nog veta vi litet hvar, att Lappland iir vardt att skåda sommartid, men på Lapplands vinter torde man i allmänhet tänka med förfäran; en O veckor lång natt, tänker man, då kölden och mörkret hålla sitt skräckregemente, då man aldrig kan släcka lampan, och då himlahvalfvet ej upplyses af andra ljuskällor än månens periodiska ljus och flammande norrsken. Ja, visst är vinterkylan diir uppe både ihållande och skarp och dagsljuset denna tid på året knappt tillmätt, men icke saknas det ändå alldeles, såsom man fore-
Källa: Project Runeberg ·