Tillbaka Read Runeberg

Senare delen. Historia

Originalsida 146
Originalsida 146
Originalsida 146
Originalsida 147
146–147

Sida 146

146

näringarna från landtbruket, till hvilket de eljest skulle hafva = vändt sig, så länge detta ännu icke tillfredsställde ens de nödvändigaste behofven. Offentligen uttalades glädje däröfver, att till följd af ständernas anstalter 50,000 människor voro genom fabriker sysselsatta, hvilka eljest skulle sin tid »frukt- och lönlöst förnöta», under det samtidigt den klagam förspordes, att landtbruket tynade af brist på arbetande armar. Undan krigstjänst och flere personliga pålagor sökte och fann mången också ett otillåtet skydd vid städernas manmufakturer, som voro befriade från dem. Sedan man förgäfves sökt hämma detta svek, blefvo de nämnda förmånerna sent omsider upphäfda. Stockholms yppighet och sedeslöshet lockade äfven många af landsbygdens arbetsföra ungdom. Därtill kom, att tidehvarfvets industriella missriktning gripit äfven allmogen. För att blott taga ett exempel, hade Skånes och Västergötlands bönder på flere trakter börjat odla tobak för de närmaste städernas tobaksspinnerier. Ja, om vissa delar af sistnämnda landskap utbrister Linné: »Denna vetenskapen hade äfven smittat själfva torparne, att de anlagt för sig själfva tobak, hvarigenom de hade tillräckligt åtminstone till husbehof.> Betraktare, utbildade i den tidens ekonomiska skola, gladdes väl åt hoppet att snart få se hälften af den tobak, som hittills tyngt vår handelsvåg, hämtad ur egen jord och att med tiden kunna undgå att hämta tobaksblad från Holland, England och själfva Virginien. Men deras glädje stördes ständigt däraf, att sädesodlingen härför försammades och åkern lämnades ogödd. Staten, som i början af frihetstiden uppmanat hvarje landtbrukare att åtminstone till husbehof odla tobak och beså någon del af sin åker med hampa, måste efter några årtiondens förlopp gifva plantager, anlagda på stadsjord, stora företräden för att inskränka dem till sådan jord. För att de gynnade stadsnäringarnas idkare skulle få sitt bröd'så billigt som möjligt, var ock all spannmålsutförsel förbjuden; häraf ledo de orter, som alstrade säd till öfverlopps, mera, än det öfriga landet vann genom sänkta pris. Alstren af Skånes landtbruk och ladugårdsskötsel fingo blott inom landet söka sin

Källa: Project Runeberg ·