Sida 49
49
storiska kritik, hans manliga språk och omutliga sannings- kärlek under århundraden skulle stå oöfverträffadt. Syftet med denna historia är dock kvappt det samma, som man i våra dagar. uppställer för ett dylikt arbete. Snarare kan syftet sägas vara ett moraliskt. Det var en spegel, som han satte upp för folket. Genom sin skildring af de gångna ti- derna ville han ställa en maning till de lefyande. Sanningen var för honom historieskrifvarens främsta uppgift, och denna sökte han ärligt att utröna, så långt det med den tidens historiska hjälpmedel var möjligt. Han stryker obarmhärtigt hela skockar af uppdiktade sagokungar; i de prisade viking- arne, för hvilka Europas folk darrade, ser han, nyktert och i det hela riktigt, endast >»en hop skalkar och tyranner», och: han uttalar oförbehållsamt: en: tanke, hvilken då hart när betraktades som fosterlandsförrädisk, nämligen, att våra krönikor innehålla »ganska liten rättelse, huru här i riket har stått till, förrän kristendomen hit kom, i ty att våra för- fäder hafva litet eller ock intet därom skrifvit>. Samma oförfärade sanningskärlek följde honom ock, då han gick att skildra Sveriges senaste historia, och för unionstidens olyckor lade han icke all skulden på danskarne. Men ett sådant sätt att skrifva historia saknade då för tiden icke sina faror. Ännu två år efter författarens död skref konung Gustaf till hans broder och klagade öfver, att mäster Olof otillbörligen »före- gifvit, att de svenskes högfärd har varit en rot och :tillfälle, att mellan de svenske och danske hafva varit ofred och oenig- het, det han aldrig med goda skäl bevisa kan». - Här hade mäster Olof visat sig »som en menedig och sitt rätta fäder- neslands förrädare». De allmänna politiska reflexioner, som äro inströdda här och där 1 krönikan, väckte säkerligen i ännu högre grad konungens förbittring. Olai Petri strängt demokratiska sinnelag hade under årens lopp blifvit skärpt. Många af hans reflexioner voro ganska sannolikt nedskrifna just med tillämpning på samtidens politiska förhållanden, och Gustaf förstod dessa endäst halft beslöjade hänsyft- ningar. Då t. ex. Olaus behandlade Magnus Ladulås” historia, hade han talat om. »dem, som utan all beskedlighet vilja En bok om Sverige. TI. - 4
Källa: Project Runeberg ·