Tillbaka Read Runeberg

Senare delen. Historia

Originalsida 51
Originalsida 51
Originalsida 50
Originalsida 51
50–51

Sida 51

dl

Andre& och Olaus Petri samt anklagades för högförräderi. Anklagelseakten utmärker sig för en äfven på den tiden på- fallande brist på reda och gör intryck af att hafva tillkom- mit efter någon häftig sammandrabbning, hvarvid den het- lefrade konungens vrede kokat öfver. De flesta beskyllning- arna äro fullkomligt allmänt hållna och gå ut på förräderi och illfundighet; men bakom dessa ofta osammanhängande tillvitelser märker man ett länge doldt missnöje.

På denna tid var det ej svårt för regeringen att få en fällande dom till stånd. På mnyårsaftonen anklagades de båda reformatorerne; rätt att taga kännedom om anklagelse- punkterna. och skriftligen bemöta dessa vägrades dem, och den 2 januari dömdes de till döden. Gustaf var icke grym, och det var säkerligen aldrig hans mening att låta domen gå 1 verkställighet. Laurentius Andrex måste dock med hela sin förmögenhet köpa sig fri från straffet, och för Olaus Petri erlades' en motsvarande bötessumma af Stockholms stad, som på detta sätt räddade den älskade läraren.

Olai Petri sista predikningar tyckas hafva varit ganska olika mot hans första. När dessa höllos, var han en ung man, hvilken förhoppningsfullt blickade framtiden till mötes och som i den nya läran såg uppslaget till ett nytt lefverne; men då åren kommo med sin bittra erfarenhet, fann han, att »världen är alltid sig själfvo lik». Någon andlig pånytt- födelse hade ej följt i reformationens fotspår, snarare hade syndens skuggor fallit allt tyngre öfver mänskligheten, och på det stundande Gudsriket kunde han ej längre tro. Han hade väl drifvit afguderiet från altaret, men afguderiet i hjärtat satt fortfarande lika fast kvar. Hans uppmaningar till. regeringen att ingripa mot folkets synder hade ej åstad- kommit mer, än Johannes predikan inför Herodes gjort. Världen var sig själfvo lik.

Det ligger något djupt gripande i den hopplösa sorg, som uttalar sig i hans sista skrifter. »Tron är utsläckt och kärleken förkolnad, och världen synes i alla stycken på det högsta nu kommen vara, så att hon för ondskas och arghets

Källa: Project Runeberg ·