Sida 76
76
gifvet att genomföra och till det, som kan hända, rätt bereda många tunga saker, som mest i världen tynga mig. Dock detta, så väl som lif och själ och allt, hvad Gud har gifvit mig, befaller jag i Hans heliga våld, otvifvelaktligen hoppan- des i världen det bästa och efter detta lifvet frid, fröjd och salighet. Det samma önskar jag eder i sinom tid och timme. Gustavus Adolphus.
Om slaget vid Leipzig 1631.
Gustaf Adolf var ett snille, som på slagfältet vid Leipzig ändtligen skördade frukterna af mångåriga bemödanden för krigsväsendets ordnande efter förnuftsenligare grunder. Han hade för länge sedan genomskådat sin motståndares svaga sidor och valde nu den rätta stunden att göra sin med- vetna öfverlägsenhet gällande. Med klar blick öfversåg han förhållandena i slaget, hade ända in i sista stunden sina stridskrafter i handen och kunde använda dem efter be- hof, en sak, som då var något högst ovanligt. Allt detta var icke tillfällets slump, en ögonblickets ingifvelse, utan en
följd af långvariga föregående, genom mångfaldiga försök -
af olika erfarenhetsrön sofrade ansträngningar, hvilkas fruk- ter nu för den förvånade världens blickar sammanträngdes i en gemensam brännpunkt, i en seger, med hvilken icke många kunna liknas.
Ju längre man går, när man forskar efter orsakerna till seger eller nederlag, dess mera stöter man på mora- liska krafter, hvilkas verkningar öfverväga de materiella. För att tillfyllestgörande förklara de svenska flyglarnas märk- värdiga motstånd mot den flerdubbelt öfverlägsne fienden är ej nog att vädja till en öfverlägsen krigskonst, till yttre för- hållanden. Man måste därjämte eftersöka andra, moraliska orsaker till så märkvärdiga företeelser. Man måste antaga, att de svenska trupperna i afseende på inre halt stodo högre
NINE SNS REPNSR I ESEIUNSES
Källa: Project Runeberg ·