Långholmsdrömmar

Ett besök hos Petrus

eller hvarför Lurvén slapp in i Himmelen när Klumpenström och Ful som Pesten fingo stå utanför.

Härom aftonen, (i maj månad 1888) sedan jag gått till hvila, — ja det vill säga det var ljusan dag, klockan var icke 8, det är nämligen vid den tiden jag enligt Kongl. M:ts nådiga fångvårdsstyrelses reglemente går till sängs härute på sommarnöjet, som staten består mig, — föreslog mig min gode vän och sällskapsbror tanken, som icke Bro häradsrätt, Högsta domstolen eller Steyerns väldige efterträdare Bergström kunnat beröfva mig, att med sig göra en utflykt. Jag emottog med nöje tillbudet och på min väns fråga hvart jag önskade mig, föreslog jag att vi en gång för ombyte skulle höja oss från jorden med dess uselhet och elände, dess egoistiska och inskränkta lagstiftare, dess riksdagsintriger, dess brutala kronofogdar och allt annat menskligheten ovärdigt och civilisationen hindrande otyg samt göra ett besök hos gubben Petrus. Det dröjde nu icke länge förrän jag på tankens starka vingar, lika osynlig som min följeslagare, var installerad i Petrus’ portvaktstuga, der jag beslöt att stanna för vidare iakttagelser.

Jag hade icke varit der rätt länge förrän ett väldigt buller hördes. Petrus med stort vildt skägg och nyckelknippan hängande vid högra sidan skyndade sig ut och öppnade porten till alla gudarnas gemensamma boning. Det var Thor, som i sin stridsvagn dragen af eldiga bockar kom hemkörande efter en utflykt till jorden.

— Hvad nytt från jorden? frågade Petrus, vändande sig till Thor, sedan han stängt igen porten.