Sida 5
Trollhättan är färdig, ett af de största, mäst brukbara och märkvärdiga Slussverk i Europa, oaktadt alla dess förmenta ofullkomligheter, om hvilka några uplysningar i denna Afhandling skola förekomma.
Nödvändigt måste detta arbete hos hvar och en kännare af våra häfder, som är varm för fosterlandet, föra tankarne på den stora plan Sten Stures och Gustaf Wasas snillen insågo och omfattade under ett tidehvarf af mörker, innom hvilket man nu knapt skulle tro sig böra söka grundläggningen af ett verk, som vår mer uplysta tid, efter långvariga och mer än en gång fruktlösa bemödanden af dess bästa hufvuden, med svårighet fullbordat. Men då vi nu se den delen af planen verkställd, som en förvånande natur och tillstötte händelser kommit Allmänheten att anse för svårast; hvad är då naturligare, än att vår upmärksamhet vändes åt det återstående för genomfarten från Westerhafvet till Östersjön? Då möta dessa frågor: Är det fullbordade verkeligen den svåraste delen? Är det öfriga lika svårt? eller svårare? kanske omöjligt.
En okunnig och sjelfklok beskådare af den nu färdiga Trollhättan kan finna ingen ting märkvärdigt eller svårt vid densamma; detta lättar dock icke planens utförande. — Vigtigare äro tänkares inkast. Den ena finner högsta landhöjden i Sverige ännu icke öfverstigen, hvilket, jämte de vida större landsträckor att genomtränga, måste blifva ett svårt om icke oöfvervinnerligt hinder; — en annan, utan rätt kännedom af läget, anser alla naturens hinder lätte att öfvervinna, sedan man segrat öfver Trollhättan, men ser svårigheten uti penningetillgångar i anseende till Rikets inre rörelse och penningbrist, som gör en subscription, lik den för Trollhättan, omöjlig; — en annan åter i Patriotisk ifver önskar och ser all ting möjligt,
