Sida 4
Bland de frågor, som det tolfte allmänna läraremötet i Göteborg d. 14—16 juni 1887 uppstält till behandling, hade en följande lydelse: Hvad Jean och bör från läroverkens sida göras för skolungdomens sedliga uppfostran?
Denna fråga var tydligen närmast föranledd af de sorgliga upptäckter, som gjordes i slutet af år 1886 inom flera af hufvudstadens skolor, upptäckter, som hvarken förr eller senare saknat motstycken, vare sig i Stockholm eller i andra läroverksstäder. At mig uppdrogs att inleda frågan, och jag åtog mig uppdraget.
Då frågan den sista mötesdagen skulle företagas till behandling, ansåg jag den tid, som kunde tilldelas inledningen och diskussionen, för knapp, hvarföre jag anhöll, att mötet ville öfvergå till nästa fråga. Jag lofvade att i stället för den muntliga inledningen vid tillfälle framlägga mina tankar i tryck. Min anhållan bifölls, och jag infriar nu, ehuru sent, mitt löfte.
Orsaken till dröjsmålet har varit ett arbete på grund af offentligt uppdrag, som lemnar mycket liten tid öfrig för andra sysselsättningar. På de få stunder jag haft lediga från detta arbete har jag genomgått och fidlständigt ut skr ifvit de anteckningar, som jag gjort i och för inledningen af frågan vid ofvan nämnda möte. Dervid har jag här och der gjort åtskilliga tillägg, och på detta sätt har den till-ämnade broschyrens sidantal blifvit större och dess hela anläggning fått en något allmännare karaktär, än ursprungligen var meningen.
Genom denna planförändring vänder jag mig nu icke blott till skolans målsmän, utan äfven till hemmet, om jag också närmast af ser skolan. Och hvad denna särskildt angår, är det icke blott till lärare och lärarinnor jag i all ödmjukhet vill uttala mina åsigter, utan lika mycket till dem, i hvilkas händer skollagstiftningen hvilar.
