Sida 5
Förord.
Med »St?*indbergslitteraturen* menas i denna lilla skrift alla T>Det unga Sveriges» litterära alster, hvilka till innehåll och tendens är o beslägtade med August Strindbergs ^Giftas »Tjensteqvinnans som och »Jäsningstiden*. Hvarför just denna benämning för korthetens skull blifvit vald såsom ett sammanfattande slägtnamn på flera likartade litterära företeelser i bunden och obunden stil, torde icke behöfva förklaras. Det är icke min mening att öka antalet af de vanliga recensionerna öfver dessa arbeten, för eller emot dem. Min afsigt är att med deras egna ord visa deras egentliga innehåll, hvilket i tidningsrecensionerna icke kan framhållas med tillräcklig tydlighet, på samma gång jag blottar ett fruktansvärdt samhällsondt, som till stor del är den direkta eller indirekta frukten af denna litteratur. Framför allt och egentligen åsyftar jag härmed föräldrars och uppfostrares samt äfven de styrandes väckelse. Men jag hyser också den önskan, att mitt ord måtte träffa den ungdom, som be-fiöfver träffas der af.
Föranledd dertill både af Strindbergslitteraturens öppet uttalade osedliga idéer och af de frukter dessa idéer burit bland skolungdomen, går jag att blotta och vidröra förhållanden af den beskaffenhet, att en menniska skall vara bra långt bortkommen i inre råhet och sedligt förderf \ om hon icke måste göra våld på sig för att öppet kunna nämna dem vid deras rätta namn och framdraga dem ur det mörker, hvar i de hafva den smygande tillvaro, som sedlighetskänslan instinktmässigt skyr att röja. Min sedlighetskänsla bjuder mig tiga, men mitt samvete förbjuder mig det. Och mitt samvete förbjuder mig också att stanna vid sådana
Personne: Strindbergslitteratnren. I
