Sida 4
trädfällning och afbarkning. På kullarna i omgifningen växte ek, hägg och hassel, brakved och olvonbuskar, genom-flätade af kornellens vinterrodnande grenar och omkransade af älgörtens doftande blomspiror; mistelns gulgröna ruskor hängde här och där ifrån träden. Men fred hade man ej i dessa snår och lundar för de blodtörstiga myggsvärmar, som sväfvade kring som små fina moln, och sommaren hade nog flere ruskiga och regniga dagar än varma och klara. I de sumpiga, kryddångande pors- och starrmarkerna rotade vilds vinsflocken, krälade sköldpaddan; syntes hon än icke själf, så förråddes dock hennes närvaro och rofgiriga vanor af simblåsor af fiskar, som här och där drefvo kring på vattensamlingarna1 *. Höjdtrakterna i fjärran kläddes af djupa furuskogar; kronor vid kronor, stammar vid stammar i ändlöshet. Härinne var tyst och svalt, så tyst att man långa stunder lyssnade förgäfves efter andra ljud än skogens hviskande tal; det kändes i luften, att här fick man gå varsamt — plötsligt framträdde Wisents (Bison — lät det i romerskt öra) lurfviga rundhufvud med otämjelig vildhet blickande ur ögat. I en annan trakt — ty han skydde myskdunsten af Bisonflocken — höjde sig uroxens raka panna med de mäktiga hornen, den väldige ledtjuren för den svarta hjord, som med sitt vilda bölande väckte ekot i fjärran och hvars tramp bildade det enda vägmärket i stiglös skog. Fanns det en röjning härinne, så hade stormen gjort den eller blixten, som tände i skogen. På sådana platser stod en lund af hög braken; de findelta bladen rörde sig i luftdraget — eller kom där kanske något smygande fram under dem? Säkert troddes det, att här funnos väsenden, som flintpilen ej bet på, men hvad de hette, det minns sagan icke längre. Yargarne ströfvade från åsarna ner öfver slättmarken, jagande hjort och älg. Vildkatten och lon skymtade som flyktiga skuggor mellan snåren eller lågo lurande högt uppe på furans gren. Och i djupaste skogen, där Monotropa gömde sina bleka, fjälliga stänglar för solen, vankade som
* Siffrorna hänvisa till i slutet af skriften införda anmärkningar.
Källa: Project Runeberg ·