Sida 4
annan liten vällustig och lysande Egendom: då deremot en Man betydde för mig en halfgud, eller, i en enda tanke, alt sannt och stort.
Men det hände en vacker dag, at jag läste i en bok, hvad jag väl hundrade gånger läst förut, om Döttrars upfostran ”huru de icke nog tidigt kunna bildas til den laggranna dygd som tilhör en Qvinna i verlden.”
Hvad? tänkte jag: de måste väl först anses som Människor, innan de anses som Qvinnor?
Och denne ende tanken — at denna skönaste hälften af förståndiga varelser på jorden äro först Människor, dernest Qvinnor: och icke, såsom man altid ansett dem, först Qvinnor, dernest Människor — denne ende tanken nedslog min turkiska inbildnings höghet, och i et ögnablick lärde mig at rätt se den ovärdiga Halfmänsklighet, hvaruti karlarnes dumma vildhet nästan altid dristat hålla Qvinnorna.
Men, tänkte jag tillika, hvad ömt och ädelt, hvad välgörande Sanning, hvad gudomligt Snille, hafva icke varit hållna i samma mörker och förtryck: då villdjurs Styrka och villdjurs List varit nästan den enda Lag på Jorden, under Karlarnes långvariga och vettlösa välde?
Källa: Project Runeberg ·