Sida 5
Man bör derföre icke undra, at desse samme karlarne, hvars högsta Oskicklighet både at Tänka och at Styra sig sjelfva är af Verldens Historia så klar, at de, med sina hårda senor och sit ynkeliga vett, icke sett hos Qvinnorna något mera Stort än Kjortlarne; icke märkt, at den ädla varelse som hette Hon, aldraförst hette Människa; och icke förstådt, at den lilla olikheten af kön var en blott skugga emot den stora Likheten af Förstånd och Hjerta, det är, af Mänsklig Dygd och Wärdighet.
Karlarne, som äro och altid varit, icke Jordens Herrar, utan med den löjligaste låghet hvarannans Slafvar, hafva likväl, kanske af den mesaktighet som hemligen åtföljer Öfvermodet icke vågat följa det riktiga Förnuft, at sätta deremot sin egen höghet i det som åtskiljer deras Kön. Hvarigenon vi, til evigt åtlöje, skulle hafva fått en höghet, som både riktigt svarade emot den af dem nådigst förordnade Kjortel-träldom, och som fullkomligen anstod deras myndigt oförståndiga slägte, nämligen, just efter bokstafven, et Byx-majestät.
Det är altför klart, at samma fånighet eller skamlöshet som det vore at betrakta en karl blott i egenskap af en Han; samma fånighet eller
Källa: Project Runeberg ·