Sida 2
Regeringsformen af den 29 juli 1634
2 REGERINGSFORMEN 1634.
drotning och arffurstarna etc. vår allernådigste drotning och fröken i denna sine unge och omyndige år mötte kunna blifva ved Sveriges crono och dess höghet och rätt bevarat och handhaft, vi och fäderneslandet, sampt alle dess trogne undersåter och inbyggiare försvarade, så emot utländske fiender, som alle ostyrige inländske, regementet lagligen, ordentligen och försichtigt fördt, rättvisan utan veld skeppat, frid och rolighet inrikes oppehållen, och hvar och en ved sin skälige näring och det sine förvarat; och hafve efter vår plicht emot Hennes M:t och fäderneslandet öfvervägat och berådslaget alle de medel, som här till tiänlige och beqvembe finnas mötte. Då hafve de närvarande herrar af riksens råd uptäckt och gifvit oss ständerne tillkänna, huruledes salig sidstförledne Kongl. Maj:t konung Gustaf Adolph den andre och store hade i sin lifstid (efter dess höge förstånd och den kärlek h. salige Kongl. M:t altid drog till oss och fäderneslandet) monge resor så med dem, som andre Here, de om h. salig Kongl. Maj:t vore och i något bruk, talt och öfverlagdt de orsaker, som för dette fäderneslandet esomoftast uti innerligt missförstånd, upror och ofta inbördes krig hade förvecklat och mycken olycka kommet tillväga, och så därjämpte betänkt, hvad medel näst Guds milde försyn och förordning däremot optänkias kunde; ju altid därföre hållet, att ett ordentligit regemente, där konungen sin höghet, rådet sin myndighet och ständerne deres skälige rätt och frihet tillbörligen blefve behållen och någorlunda beskrefven, vore det endeste sätt och medel sådant att förekomma och afstyra, särdeles efter mcnniskelige fall och händelser så hos oss som annorstädes vore att befara, att då uti konungens fiärre från-varu, stora krankhet eller omyndighet en viss regeringsforma mötte vara stadgat, så att bud och lydno kunne ordentligen svara hvart annat, altså emot hvart annat satt och lämpat, att icke en sig allena all myndighet tilldraga, till frånvarande, kranke eller omyndige konungens fara och förfång, och doch likväl icke försumes för myckenheten skull, som det blefve förtroedt,; hvarföre h. sal. Kongl. Maj:t ochså sin och riks cantslern däröfver sine tankar och in-
Källa: Project Runeberg