Sida 20
Riddarholmskyrkans Historia.
Riddarholmskyrkan i sitt nuvarande skick är Sveriges “Westminster Abbey“, säger den förtjenstfulle litteratören Gustaf Thomée. Under dessa hvalf “som ljuda odödlighet och gömma förgängelsen“, hvila konungar och furstar, härförare, statsmän och fosterlandsvänner, och hela kyrkan utgör nu nästan ett enda gigantiskt grafmonument, som gömmer och dock åskådliggör hvad vårt fosterland egt mäktigt och stort. I denna, omkring 600 år gamla kyrka, jordfästes och begrafves numera endast kungliga och furstliga personer, och blott när någon medlem af kungahuset går hän till den eviga hvilan, är detta tempel fullt upplyst, och då brusar orgeln högtidligt i dess gamla hvalf. De flesta af Sveriges konungar och drottningar under de tre senaste seklen hafva sina sista hvilorum här och äfven några af de äldre konungarne hafva härstädes sina grafvar.
Riddarholmskyrkan är anlagd mellan åren 1278—1285 af Birger Jarls andre son i ordningen, konung Magnus I, med det hedrande tillnamnet Ladulås. Den del af Stockholm, hvarest denna kyrka är belägen, kallades i äldsta tider Kedjeskär, af det skäl att Olof Skötkonung 1007 skall hafva tillstängt Norrström med jernkedjor, för att hindra Olof Haraldsson (äfven kallad “den Helige“) att utlöpa i Saltsjön med sin i Mälaren inkomna flotta. Sedermera blef denna holme kallad Gråmunkeholmen af det skäl, att den af Magnus Ladulås anlagda
