Sida 19
Riddarholmskyrkans Historia
kyrkan derstädes, med tillhörande kloster, kallades Gråmunkekyrkan, emedan den blifvit anlagd för Franciscaner- eller Gråbrödramunkarne.
I drottning Christinas tid först erhöll holmen benämningen Riddarholmen, troligen deraf att många riddare och adelsmän började bygga och bo på denna holme och blefvo begrafna i dess kyrka.
Som nämndt är, anlade Magnus Ladulås på Riddarholmen ett kloster och en kyrka för munkar af Franciskanerorden.
Konung Magnus, och en mängd personer med honom, begåfvade denna kyrka så mycket, att hon blef en af de rikaste kyrkor som funnits i Sverige.
Magnus Ladulås var, efter tidens tänkesätt, en särdeles nitisk beskyddare af de andlige, hvarför han ock af påfven erhöll hederstiteln “Kyrkans lydigaste son och salighetens betjent.“ Han beskyddade särskildt Franciscaner- eller Gråmunkebröderna, samt förordnade i sitt testamente att han ville hafva sin hvilostad i denna kyrka, utsägande tilllika “förbannelser öfver en hvar som annorlunda ordnade med hans lik“.
Denna af honom anlagda klosterkyrka kallades — af förutnämnda skäl — först Franciskanerkyrkan och sedan Riddarholmskyrkan, och den nuvarande kyrkan är densamma som af Magnus Ladulås byggdes, fastän den sedan undergått stora förändringar. Kyrkan var från början af särdeles prydlig byggnadsstil, men liknade i vissa fall ett fäste. Liksom nu hade hon 12 kortare stödjepelare, men östra gafveln var då alldeles jemn, med fyra fönster, två och två ställda högt upp under hvalfven. Tornet var så starkt bygdt, att det kunde nyttjas som blockhus mot annalkande fiender. På hvardera sidan voro fyra små fönster, och kyrkans tak var betäckt med spån till år 1416, då det till en del betäcktes med bly. I äldre tider anbringades å sjelfva hvalfmuren i kyrkan, med munkstil, följande märkliga inskrift:
Källa: Project Runeberg ·