Riddarholms-kyrkans historia och märkvärdigheter

skeppund åtgingo dertill. Ändtligen, efter 9 års arbete, senaste tiden ledt af hofarkitekten, professor Nyström, stod detta minnets gamla tempel åter färdigt och byggnadsdirektionen upplöstes den 2 Februari 1847. Hela det yttre af kyrkans tak, tornspiror m. m. försattes noggrannt i lika skick som före eldsvådan. Det nya stora tornet skiljer sig dock väsentligen i formen från det gamla.

Altartaflan. Då den gamla under katolska tiden brukliga altartaflan blifvit förstörd, skänkte Johan III en ny, som åter lemnade plats för den nuvarande, som ditkom under Carl XI:s tid och är förfärdigad af snickaren Steijermark och bildhuggaren Schultz. Den föreställer Frälsaren på korset.

Stolar eller bänkar finnas numera inga; när dylika vid högtidligheter skola begagnas, ditflyttas sådana för tillfället och äfven en provisionel predikstol ditflyttas.

Orgelverk har funnits der alltsedan katolska tiden. Det senaste, före branden 1835, var förfärdigadt af Hans Henrik Cahman i Upsala 1702. Efter många förbättringar undergick det 1819 en ombyggnad af orgelbyggaren P. Strand. Orgelläktaren hvilar på fyra hvitmålade doriska kolonner och bröstvärnet är prydt med svenska riksvapnet, i hvars hjertsköld Holstein Oldenburgska vapnet (drottning Hedvig Elisabeth Charlottas) är anbragdt.

Fyra ljuskronor funnos fordom i denna kyrka, trenne af malm och en af gediget silfver. Denna senare blef vid den sista stora branden uppflyttad till en sal i kongl. slottet, der den ännu (1876) finnes. Trenne gånger har kronan nedfallit i kyrkan och hvarje gång skadats betydligt. Denna präktiga krona väger omkring 5,529 lod och är skänkt till kyrkan af Carl X Gustafs gemål, Hedvig Eleonora, som gaf den till minne af sin gemål. Numera har man inledt gas i kyrkans chor, den öfriga delen af kyrkan upplyses vid högtidliga tillfällen af vaxljus.