b0333
MAR5EL.J ~SEN.
~irméer, som ropet »fäderneslandet är i fara!» kallade till gränsen, når Frankrikes nyförvärfvade frihet hotades af Europas dynastier, som sammansvurit sig med förrä- dare inom Frankrike själf. Frankrike lade då slutste- nen till sin enhetsbyggnad, då revolutionens män förkla- rade, att landets skilda provinser utgjorde en, odelbar stat (»une et indivisible»). Frankrike sammanslöt sig då, såsom Tyskland sträfvar att göra nu. Det gamla Europa, allt hvad som återstod af medeltidens makter, allt hvad som vuxit upp och frodats under kabinettspo- litikens system, reste sig för att krossa den unga frihe- ten. Vid marseljäsens toner segrade dock, för att tala med Béranger, »dessa bönder, republikens söner, som, vid sin moders manande rop, ilade till hennes hjälp och med nakna fötter, utan bröd, otillgängliga för feghetens skrämskott, gingo med jämna steg till äran. Och fol- ken, som befriats genom våra segrar, kransade våra kri- gares panna med blommor.. . bräckta spiror och brutna bojor utgjorde det skrot frihetens gudinna gaf åt våra kanoner. » Huru annorlunda nu! För några dagar sedan framryckte under en despots banér Frankrikes härar till ett opåkalladt anfallskrig, för att hindra ett splittradt folk i dess berättigade sträfvan att »blifva ett på andens bud». Beröfvadt sin egen fri- het, skulle Frankrike nu krossa äfven den unga frihet, som under tålmodigt och ihärdigt arbete börjat rotfästa sig hos grannen. 1789 års grundsatser voro nedtram- pade i det land, som först förkunnat dem; hvad som är godt och sanVuti dem hade troget omfattats och troget utvecklats af detta grannfolk, och detta skulle nu tillin-
Källa: Project Runeberg ·