b0338
338 VIKTOR RYDBERG.
om de hatade preussarne, så hatade de en annan ännu mer. Hvem? Ack, kejsaren! Jag hade lärt känna amerikanarnes folkskolor. Till och med där uppe i Hudson-Bay-länderna få barnen lära sig läsa och skrifva. Här i mitt fosterland träffade jag en officer, som bad mig skrifva till sin mor, att han ännu var vid lif. Jag trodde, att han var sårad i handen, efter- som han icke kunde skrifva själf. Nej, han var icke så- rad i handen. Han var sårad i själen - sårad af blyg- sel öfver sin okunnighet. Han hade aldrig gått i skola! Han ansåg dock bättre att vara okunnig i bokliga kons- ter, men ha bevarat en öppen blick för lifvet och natu- ren, än att ha gått i dessa skolor, där okunnigheten icke utdrifves, men vidskepelsen inplantas. Jag frågade, hvilka dessa skolor äro. Han svarade: de skolor ni finner hvarje by, ignorantinerbrödernas skolor, grundade af kej- saren. Apropos af ignorantinerbröder, må det tillåtas mig anmärka, att när jag år 1847 lämnade Frankrike, funnos där inga jesuiter och icke särdeles många kloster. Jag fann, att både jesuiter och kloster nu öfverflödade, och jag frågade, under hvems beskydd detta skett. Man sva- rade mig: kejsaren. 1 städerna fann jag, att den gamla misstänksamheten och fiendskapen mellan de förmögne och fattige hade ökats, ej minskats under dessa tjugotre år. Jag frågade en bildad man om orsaken härtill, och han svarade: »de fattige blifva sådane som de rike göra dem; de senare använda sina rikedomar illa; de föra ett öfverdådigt och sedeslöst lif, de förelysa de fattige i själfviskhet och las- ter. Hvad kan man då af de förra vänta? Hat och för-
Källa: Project Runeberg ·