b0371
HVAR ÄRO TRÄLARNE? 371
till det yttersta af hennes sammanhållningsförmåga. En tyst, men hård och stundom förtviflad kamp har den nordiske anden under denna tid måst fortföra mot de ut- ländska, på ofrihet grundade föreställningssätt, som oupp- hörligt inträngt och sökt göra sig gällande inom våra landamären. 1 samma kamp har äfven svenska språket varit ingripet och är det ännu. Ur bondens stuga har det hämtat sin motståndskraft, medan skolan intill denna dag omedvetet gjort allt för att kväfva den svenska språk- känslan under bördan af minnesläxor ur främmande tungo- mål, och medan de s. k. bildade klasserna lidit af en, man kan säga hardt när till brist på själfaktning grän- sande åhåga för det utländska än i tysk, än i fransk om- bonad. Enskilde män af snille, fosterländsk håg och ur- sprunglig kraft - från Spegel, Svedberg och Stiernhielm till Geijer och Tegnér hafva med friska minnen ur den svenska landtmannens tjäll utgått att föra svensk- hetens runor, och de hafva icke gjort det fåfängt. Men faran är icke öfverstånden, och det är tid, att något dug- ligt och duktigt göres för att afvärja henne. »1 allmänhet», yttrar en svensk häfdatecknare (Strinn- holm 1, 549), »hafva ända till våra tider de stater för- blifvit de friaste, som trognast bevarat grunddragen af sin ursprungliga nationella författning och af den erfaren- het, alla tider och åldrar, från historiens första blad till dess sista, gifva vid hand, tagit den varnlng, att för fria folk med fria författningar ingenting gifves fördärfligare än efterapning af främmande grundsatser och seder. Det kom väl en tid, då man äfven sökte att göra oss bekanta med feodalismens inrättningar och bruk och att på svensk jord plantera telningar af denna främmande växt; att den
Källa: Project Runeberg ·