b0404
omständigheter inträffa, måste det förr eller senare komma dit. Storstäderna, som ju hvarken så eller skörda, förutsätta för sin tillvaro och sitt bestånd fält, som besås och skördas. I våra dagar är faran för städernas stannande i växten genom landtbefolkningens minskning och deras slutliga aftynande visserligen aflägsnad dels genom människobesparande åkerbruksredskap, som minska behofvet af mänsklig arbetskraft, dels genom de förbättrade färdemedlen till lands och sjös, som möjliggöra, att en europeisk millionstad får sina lifsmedel från Asien, Australien och Amerika. Men därigenom varder faran för de västerländska folkens, den hvita rasens i Europa bestånd så mycket större. De förbättrade åkerbruksredskapen medgifva, att landsbygden ytterligare någon tid kan åderlåtas till storstädernas förmån, utan att åkerbruket kännbart lider däraf. Med andra ord: de stora förbränningshärdarne för mänsklig lifskraft äro tills vidare tryggade, ehuru förbränningsmaterialet, den friska och fruktsamma landtbefolkningen, ständigt minskas. Ja, de förbättrade färdemedlen möjliggöra, att landtbefolkningens så godt som sista återstod uppgår i stadsbefolkningen, när andra världsdelar i utbyte mot dennas industriella alster erbjuda den billigare näringsmedel än den egna landsbygden. Men därefter? Då måste lågan å förbränningshärdarne snart nog afmattas och slockna och följden sålunda varda: folktom landsbygd, bortdöende städer, eller också måste lågan näras med människomaterial kommet ur fjärran. Det finns ett sådant fjärran, som villigt står till buds för ändamålet och har ofantliga människokrafter att ställa till förfogande. Det är Kina. Förloppet kan ytterligare påskyndas därigenom, att våra storstäder få ingenting att
Källa: Project Runeberg ·