Sida 22
22 Bd. X. N:r 22. — GEORG ASP.
fallen, hvilka under hela den tid af 4 månader, behandlingen varade, uppträdde endast en gång efter en häftig skrämsel och sinnesrörelse vid en nära anförvandts plötsligt inträffade död. Då lifmodern efter 4 månaders behandling återgått till det normala, utskrefs patienten vid jultiden. Under påföljande vår återkom hon till institutet för att begagna gymnastik i dietetiskt syfte. Hon var då fullkomligt frisk samt hade icke vidare varit besvärad af sina krampanfall; vid- inre undersökning befans lifmodern såväl till läge som till sin beskaffenhet för öfrigt normal.
N:r 29 N. N., 37 år gammal, gift samt moder för tre barn, daterar sin sjukdom från en 2 år förut genomgången barnsäng. Ehuru af en ingalunda klen konstitution var hon ytterst medtagen och kraftlös, då hon infann sig hos mig. De sista två åren hade hon mest tillbragt liggande på sin soffa samt icke kunnat deltaga i sin förut vanliga sysselsättning i hemmet. Det stillasittande lefnadssättet hade
orsakat en stor tröghet i hela ämnesomsättningen: aptiten var nästan :
ingen, tarmkanalens funktioner ytterst tröga, i följd af digestionsstörelsen ökad blodbrist och däraf beroende störd nerv-verksamhet: lynnet retligt, ständig hufvudvärk, störd nattsömn o. s. v., ofta påkommande behof att urinera m. m. Patienten hade icke undergått någon specialbehandling men af sin husläkare blifvit föreskrifven stillaliggande samt tidtals användning af diverse tonica. En badkur hade försökts men utan framgång. Patienten önskade slutligen själf försöka en gymnastik-kur, och, sedan hon äfven därtill lyckats utverka sin läkares samtycke, intogs hon vid mitt institut på hösten 18735. Vid undersökning befans hon lida af en kronisk lifmoderinflammation med höggradig framåtstjälpning och sänkning. Kroppens muskulatur till ytterlighet slapp, och kraftnedsättningen så betydlig, att hon med största möda kunde röra sig omkring i rummet. Under den därpå inledda allmänna PER behandligen i förening med den spe ciela förbättrades hennes tillstånd småningom så, att hon efter 7 månader kunde utskrifvas såsom frisk. Det subjektiva befinnandet var godt, hon kände sig kraftigare och raskare än förut på många år, rörde sig ledigt och obelibdrad: samt kunde åter deltaga i sin ör verk-NG det vegetativa processerna försiggingo normalt; nervretligheten var erna sömnen i allmänhet god. Den inre undersökningen g gaf vid handen, att lifmodern var bidde samt till läge normal. Und återstoden af vårterminen fortfor hon, enligt egen önskan, med den gymnastiska behandlingen i dietetiskt syfte samt besökte sedermera institutet tidtals under hösten 1876 och våren 1877 för samma ändamål, numera blifven en varm vän af gymnastiken. Lifmoderns tillstånd på våren 1877, således omkr. 1 år efter afslutad kur, fullkomligt sådant som då, d. v. s. fullt normal.
Af intresse synes mig vidare fallet n:r 16 vara. Patienten, som led af en kronisk lifmoderinflammation, koncipierade nämligen under pågående behandling. Hon var en ung och klen kvinna; gift för något mer än 2 år sedan, har hon icke födt något lefvande barn, men däremot haft upprepade missfall, nu
Fd
Källa: Internet Archive ·